Vilken helg! Om det är sånt här väder när det är höst, får det gärna var höst för mig! Dessutom har matte hållit sig hemma hela helgen. Plus att jag fick lika oväntat som trevligt besök igår. En av mina familjemedlemmar, som jag nästan aldrig får träffa, kom och sov över i mitt gästrum. I någon vecka har jag haft det som mitt sovrum, för jag har stört mig litet på Puffs närvaro hos matte. På gästsängen har jag en lagom liten bädd med en mjuk filt i. Där har jag trivts så gott i ett tag. Är inte ni såna också, att ni skiftar favoritställen?
Hur som helst, så blev det bara en bonus för mig med gästen där, det var enbart positivt med nattligt sällskap! Min lilla säng var nerställd på golvet, men det gick förstås lika bra ändå. Dessutom var det skönt att vara ensam katt hos någon, för naturligtvis var Puff som vanligt hos matte.
Den kvällen passade jag också på att vara inne. Annars har jag varit ute rätt sent varje kväll. För sent, enligt matte. Man kan inte vara överens om allt.
Nu ser jag fram emot husses ankomst ikväll. Äntligen ska jag få användning för mina nyvässade klor igen!
Precis som förra helgen blev det en varierad kompott. En perfekt dag med sol och värme, medan resten inte är så mycket att jama om.
Bästa dagen på alla sätt var lördagen, för då kom minisen och hans människor och hälsade på mig. Upptäckte att han
hade en del intressanta leksaker, något jag aldrig uppmärksammat förut? Inte så att jag lekte med någon av dem, alls inte, men flera av dem var omgivna av dofter som var riktigt spännande.
Tyvärr fick minisen för sig att jag var en björn, så han vågade inte klappa mig som han brukar. Hänsynsfullt höll jag mig på några tasslängds avstånd. Lyckligtvis led hans människor inte av samma björnskräck, så jag fick mig allt en hel del extra kli i alla fall.
Förresten har husse kommit tillbaka, det gillar jag förstås. Äntligen en till som uppskattar soffliggning! På kvällarna, alltså. På dagarna har jag inte tid. När det börjar mörkna, däremot, då vill jag gärna in nu. Utelivet i mörker, som var så lockande till alldeles nyligen, har förlorat sin tjusning.
Det är kanske dags att börja svida om till höstpälsen?