Bara positivt

Vilken helg! Om det är sånt här väder när det är höst, får det gärna var höst för mig! Dessutom har matte hållit sig hemma hela helgen. Plus att jag fick lika oväntat som trevligt besök igår. En av mina familjemedlemmar, som jag nästan aldrig får träffa, kom och sov över i mitt gästrum. I någon vecka har jag haft det som mitt sovrum, för jag har stört mig litet på Puffs närvaro hos matte. På gästsängen har jag en lagom liten bädd med en mjuk filt i. Där har jag trivts så gott i ett tag. Är inte ni såna också, att ni skiftar favoritställen? 

Hur som helst, så blev det bara en bonus för mig med gästen där, det var enbart positivt med nattligt sällskap! Min lilla säng var nerställd på golvet, men det gick förstås lika bra ändå. Dessutom var det skönt att vara ensam katt hos någon, för naturligtvis var Puff som vanligt hos matte.

Den kvällen passade jag också på att vara inne. Annars har jag varit ute rätt sent varje kväll. För sent, enligt matte. Man kan inte vara överens om allt.

Nu ser jag fram emot husses ankomst ikväll. Äntligen ska jag få användning för mina nyvässade klor igen!

Helg med guldkant

Den här helgen har jag haft det extra lyxigt, för jag har haft full tillgång till husse närhelst jag har velat. Av någon anledning har han legat i sin säng både dagar och nätter? Men mysigt har det varit att kunna krypa upp på honom, hitta någon lämplig grop och sedan bara må gott av gemenskapen.

Jag har också kamperat ihop med honom på nätterna, för matte har flyttat till gästrummet. Hon påstår att hon inte kan sova när han hostar? Tur för stackars husse att han har någon som inte överger honom!

Emellanåt måste jag förstås se till Mitt Område också. Det har varit varmt och skönt i solen, men det gällde att hitta platser i lä! På fel sidor av huset höll jag på att blåsa bort. Åtminstone kändes det så. 

Idag var det inte alls så blåsigt. Vad hände då? Mina människor gav sig iväg, och jag blev lämnad inomhus, trots idoga protester. Om det finns något jag ogillar, så är det "nej, Gustav", och en dörr som stängs framför nosen. Men som vanligt är man chanslös...

Nu är de hemma igen, och jag ser fram emot ett extralångt pass där ute som kompensation.