En vecka till

Det är ingen ordning här hemma. Husse är fortfarande sjuk och inte hemma, matte är också borta alldeles för mycket. Puff och jag tycker det är trist att vara ensamma. Fina dagar, som den här, går ändå an, jag har ju en del att stå i där ute. Men riktigt lycklig blir jag när jag hör bilen rulla in på gården igen. Då möter jag matte med både glada och förmanande jam!

Husse kommer vara borta några dagar till, och när han kommer hem kommer jag ha fullt upp att rehabilitera honom. Planerar för att bloggen ska komma igång igen nästa måndag, 30 mars.


 

Ett extra plus

Min husse mådde inte riktigt bra när han kom hem från Landet Långbort. Tråkigt för honom, men jag kan inte annat än jama, att för mig har det tillfört en extra guldkant. Ni vet ju, hur mycket jag älskar husses mjukmage? Men finns det något ännu bättre, ja, då är det husses mjukmage plus den här tjocka och ulliga filten! Enligt min mening den optimala kombinationen!

Nu passar jag på att njuta allt jag kan av den här situationen. Och jag tror faktiskt att husse också tycker det är skönt med litet extra värme på magen. Alltså passar jag på att mysa litet extra, så länge som det varar. Snart nog är filten förpassad till skåpet igen. Det blir bra, det också.


 

Helg med guldkant

Den här helgen har jag haft det extra lyxigt, för jag har haft full tillgång till husse närhelst jag har velat. Av någon anledning har han legat i sin säng både dagar och nätter? Men mysigt har det varit att kunna krypa upp på honom, hitta någon lämplig grop och sedan bara må gott av gemenskapen.

Jag har också kamperat ihop med honom på nätterna, för matte har flyttat till gästrummet. Hon påstår att hon inte kan sova när han hostar? Tur för stackars husse att han har någon som inte överger honom!

Emellanåt måste jag förstås se till Mitt Område också. Det har varit varmt och skönt i solen, men det gällde att hitta platser i lä! På fel sidor av huset höll jag på att blåsa bort. Åtminstone kändes det så. 

Idag var det inte alls så blåsigt. Vad hände då? Mina människor gav sig iväg, och jag blev lämnad inomhus, trots idoga protester. Om det finns något jag ogillar, så är det "nej, Gustav", och en dörr som stängs framför nosen. Men som vanligt är man chanslös...

Nu är de hemma igen, och jag ser fram emot ett extralångt pass där ute som kompensation.