Fötter. Är det fler än jag som finner dessa oerhört fascinerande och åtråvärda? Varje dag, för det mesta framåt kvällen, får jag som ett inre behov av att sätta klorna i mattes fötter. Först tassar jag runt i cirklar och känner hur det pockar på alltmer. Då brukar matte säga "nej" med sträng röst. Ibland försöker jag lyda, och börjar tvätta mig eller så, men ofta bara måste jag få kloa, åtminstone lite? Det är ju så skönt att få sätta klorna i hennes fötter och kura ihop mig där! Tyvärr är denna njutning något jag tvivlar på att jag ska nå framgång i när det gäller min matte-uppfostran? Hon verkar totalt omedgörlig och hårdnackad?
Vilken helg! Om det är sånt här väder när det är höst, får det gärna var höst för mig! Dessutom har matte hållit sig hemma hela helgen. Plus att jag fick lika oväntat som trevligt besök igår. En av mina familjemedlemmar, som jag nästan aldrig får träffa, kom och sov över i mitt gästrum. I någon vecka har jag haft det som mitt sovrum, för jag har stört mig litet på Puffs närvaro hos matte. På gästsängen har jag en lagom liten bädd med en mjuk filt i. Där har jag trivts så gott i ett tag. Är inte ni såna också, att ni skiftar favoritställen?
Hur som helst, så blev det bara en bonus för mig med gästen där, det var enbart positivt med nattligt sällskap! Min lilla säng var nerställd på golvet, men det gick förstås lika bra ändå. Dessutom var det skönt att vara ensam katt hos någon, för naturligtvis var Puff som vanligt hos matte.
Den kvällen passade jag också på att vara inne. Annars har jag varit ute rätt sent varje kväll. För sent, enligt matte. Man kan inte vara överens om allt.
Nu ser jag fram emot husses ankomst ikväll. Äntligen ska jag få användning för mina nyvässade klor igen!
Då har det varit helg igen. Jag tror att många av mina vänner hade det rätt jobbigt i lördags? Mycket blåst i pälsen, och dessutom snö!? Jag tycker verkligen synd om er! Så varför skulle jag klaga, bara för att matte och husse övergav mig hela eftermiddagen och kvällen? Vad som helst, bara inte mer snö, jamar jag! Hos mig är all snön borta nu. När den aningen långtråkiga lördagen var över, blev söndagen riktigt trevlig. Tidig frukost. Tassade därefter ut för att inte återkomma förrän sent på eftermiddagen. Efter en stunds avkoppling gick jag på kvällsskiftet. Det var högintressant där ute, och jag var inte alls färdig, när matte kom ut på bron och bara lyfte in mig. Det är ytterst irriterande ovana hon har, det där.
Men det finns andra också, som har det. Irriterande ovanor. Jag jamar förstås om argbiggorna, som jag måste dela mitt hus med. Tidigt i morse var det dags igen. Deras ilskna tjut var i klass med brandlarmet, och klorna som höggs in i min rygg kändes lika illa som vanligt. Jag tryckte ihop mig så gott jag kunde mot väggen, tills matte kom och lyfte upp mig. Sedan fortsatte jag morgonen i hennes säng. På andra sidan den stängda dörren hördes intensiva krafs.
När det sedan blev dags för frukost, vå... ville jag inte tassa in i köket, för där satt de, båda två. Med mattes hjälp flög jag över dem och fick min frukost. Sedan hägrade FRIHETEN! Ut i solen! Hela dagen! Alldeles för mig själv!
Min helg har varit bara bra. Ingen inkräktare i sikte, och såren efter försvarsarbetet nästa läkta. Ute har det varit så skönt, precis som hos er, gissar jag?
Igår kilade jag över till favoritgrannen och frågade om han möjligtvis hade en liten bit leverkorv att bjuda på? Det hade han. På kvällen var det han som kom och hälsade på mig, fast jag hade inget särskilt att bjuda honom på. Han fick hålla till godo med det som husse ställde fram. Sedan tittade de på bollen på teven. Jag låg en stund i hans knä, men gav mig iväg när det började bli för högljutt i rummet. Är nästan helt säker på att ingen av killarna i teven hör vad min granne ropar till dem?
Tassade ut i stället för att göra litet nytta. Tog en mus. När jag kom in igen, ville den inte vara kvar i min mage. "Klonk" sa det, när den ramlade i golvet. Det var väl klorna. Eller tänderna. Hårt var det i alla fall. Man skulle vara född med någon slags filter i halsen, som samlade upp allt det vassa. Det är ju slöseri att gå miste om hela måltiden bara för det där lilla.
I morse tassade jag av husse igen. Flera veckor ska han vara borta. Tänkte först hejda honom genom att sätta mig framför bilen, men då gasade husse. Tog ett snabbt beslut och ändrade mig. Det var nog bäst så.