Litet deppig måndag

Den här helgen blev inte riktigt bra. Matte hade ringt min favoritgranne, för hon ville kolla att han var okej. Det var han inte alls. Så vi gick dit, men matte ville gå in själv, för allt var inte som vanligt. Efter en liten stund kom en ambulans och hämtade honom. Nu är jag förstås ledsen, för han har alltid varit så snäll mot mig, och talat om hur mycket han tyckt om mig. Det enda jag vet nu, är att inget kommer bli som förut. Jag har ändå tassat en sväng runt hans hus, och kollat det viktigaste. Det är det minsta jag kan göra för min vän.

Något som piggar upp den här dagen är nyfikenheten på vad människorna kommer fram till om våra hemligheter på teve i kväll? Ni har väl sett att det kommer ett program klockan åtta i tvåan? Det ska jag följa med spänning!

Forskare har gått till botten med vad katterna gör när människorna sover.

Vetenskapens värld - 27 januari
Kattens hemliga vägar
Den bor i ditt hus, äter din mat – men vad vet du egentligen om din katts uteliv? Brittiska forskare följer med avancerad utrustning 50 huskatter längs deras hemliga vägar.
Sänds:
SVT2
27 jan 20.00

Att känna sig välkommen

På minussidan den här helgen: Alldeles för mycket ny snö som ramlat ner.
På plussidan: Husse är tillbaka. 

Det var de stora händelserna. Egentligen ska jag väl inte klaga så mycket på snön, för jag vet att många av er som bor norrut har mycket större anledning till det. Jag kan ju ändå tassa omkring överallt där ute utan att få snö på magen. Nä, det jobbiga var all arbetstid som inte kunde utnyttjas utomhus. Att tassa omkring i snöfall är inte min melodi. Så litet vill jag ändå framföra klagomål på det vita.

En bonusfördel med att husse kommit hem är att min favoritgranne kommer hit och kollar den där bollen på teve. Det blir tyvärr aldrig såna besök när bara matte är hemma. Igår kom han redan mitt på dagen, och det passade fint in i mitt schema. Hade precis avslutat den meditation jag oftast gör på förmiddagen, efter första arbetspasset. (Jo, jag hade gjort en snabb kontrollrunda ute.) Alltså kunde jag ägna mig helhjärtat åt min gäst. 

Han uppmanade mig förresten att komma och hälsa på  oftare. Jag vet att dessa besök blivit aningen eftersatta. Det kommer bli ändring, bara väderförhållandena förbättras. Därmed förenklas mina besök, eftersom han brukar lämna dörren på glänt. Jag kan då bara lätt slinka in, när jag tassar förbi. 

Att känna sig välkommen hos en vän är en skön känsla.

Jag gör ett fynd

När husse är i norra landet får matte en del underliga vanor. Som till exempel att ta med mattallriken in på kontoret, och sitta framför datorn och äta? Själv föredrar jag att koncentrera mig på ätandet, och är helt ointresserad av underhållning under måltiden. Jo, matte satt och tittade på någon slags teve på datorn, för vår vanliga teve har ont i magen och vill inte visa någon bild.

Hur som helst var jag mer än nöjd med arrangemanget, eftersom hon glömde kvar tallriken på skrivbordet. Min nos signalerade direkt att jag skyndsamt skulle bege mig upp på tallrikskontroll. Helt riktigt! Jag upptäckte den mest ljuvliga sås med ost- och fisksmak! Rena bingon, även om matte roffat åt sig nästan allting själv. När jag var klar, var tallriken skinande ren och blank. 

Eftersom husse tydligen måste ge sig iväg hela tiden, anser jag, att matte ska införa obligatorisk kontorsätning när han är borta. Samt dessutom lika obligatoriskt kvarlämnande av tallrik. Gärna med litet mer än bara sås. Ett par rejäla fiskbitar kan hon gott unna sin hårt arbetande katt.    

Nu var det nära

Ännu en helt okej helg. Det är inte mycket jag är inomhus. Dels har jag förstås fullt upp med ordinarie översyn av Området, dels vill både matte och husse ha min hjälp vid trädgårdsarbetet. Jag ställer gärna upp och kontrollerar nyplanteringar bland annat. Det är faktiskt något av en specialitet jag har. Nosar av om jorden håller rätt kvalitet. Det känns så bra när vi arbetar tillsammans allihopa. 

I lördags var jag ändå inne ganska länge. Jag fick nämligen besök, av min favoritgranne. Nu skulle vi titta på boll på teven igen. Jag stannade kvar som sällskap hela, långa matchen, kan ni tänka er? När den var slut, ville de fortsätta titta på bollen. Det tyckte jag var litet överdrivet. Så intressant var den väl inte?

Jag behövde inte oroa mig för att vara oartig. Husse följde med grannen hem i stället, och jag var inte sen att hänga på. Fast jag följde inte med in där. Det var varmt och skönt ute, och jag funderade allvarligt på att stanna kvar ute den natten. Såg när husse återvände hem, men höll mig undan. Både han och matte var ute och ropade på mig, många gånger. Till slut föll jag till föga, och tassade motvilligt upp för trappan. 

Men det är nog inte långt borta nu. Nattarbetet.

Man måste jama ifrån

Har ni också haft en riktig blåshelg? Hur kan det bara finnas så mycket blåst i luften? Den borde ju ta slut nån gång? Jag har väl ändå kunnat utföra det viktigaste arbetena där ute, men visst förtar det arbetslusten en del. 

I fredags kväll hade vi riktig fest. Husse hade varit på vår nya fiskaffär och handlat. Med nya avses en gammal affär som vi inte handlat hos tidigare, för den ligger en bra bit bort. Men nu blev det kalas! Husse hade köpt en jamarsmaskig fiskbit. Så dyr fisk hade inte matte råd att äta, sa hon. Det var väl därför vi fick den.


Lördagen var litet tråkig, för matte och husse var borta mest hela dagen. Vi låg inne och sov och bara väntade. När de äntligen dök upp, måste jag tassa ut en stund för att utföra vissa saker. Det gick fort, och sedan ville jag förstås in igen. Var orolig för att morrhåren skulle blåsa bort. Men var det någon som öppnade? Nädå. Fick vänta i evigheter, som vanligt. Men så fick sig matte en rejäl utjamning när hon till slut kom och tittade efter mig. Man måste jama ifrån.

På söndagen kom min favoritgranne för att titta på en boll i teven. Märkligt nog kom han redan klockan mitt på dagen, och det var ju mitt i min arbetstid. Tyvärr kunde jag alltså inte hålla honom sällskap. Hörde att han saknat mig, men han får väl komma på kvällarna, som han brukar? Det är ju då jag har gott om tid.