Jag provsmakar...

Mmmm...doftar ljuvligt!

Och smakar himmelskt!

Min allra bästa husse åker aldrig till fiskaffären utan att komma hem med något till en behövande katt. Den här gången fick jag prova något nytt som heter kummel. Det var jamar i mig nästan lika gott som skrei! Tur för mig, för jag tror att kummel finns oftare i fiskbutiken än skrei? Nu ser jag med förväntan fram emot nästa festmåltid! Snart!

Vardagen - bäst!

Vardag, det är när jag får vakna på morgonen, ha mat att äta i skålen, kunna tassa ut och vara nyttig en stund, komma in och vila när det behövs, kela emellanåt med människorna, och lägga mig i en skön säng på kvällen. Varför skulle vardagen vara grå? Säkert är det så för många, men inte om man har det så bra som jag! 

Sköna, sköna vardag, när allt är som vanligt var dag! Vilket inte hindrar att jag kan vara tacksam också för en guldkantad helg. Hur som helst önskar jag dig en bra helg, antingen den är alldeles som vanligt, eller fylld av trevliga överraskningar!




 

Diskretion hederssak!

Oj, oj....gääääsp! Hur slut kan man bli? Det är nog som jag känner mig nu, ungefär. Vilken fest det var i natt! Våra kalas blir bara bättre och bättre, ju mer vi lär känna varann. Så perfekt det var, det går bara inte att jama vad som var bäst? Allt!!

Det var svårt att bryta upp, så det blev i senaste laget jag kom hem. Var orolig att mina människor vaknat tidigt. Skulle varit just typiskt, när jag för en gång skull ville att de sov ut ordentligt. Behövde inte oroat mig. Naturligtvis snarkade de på där inne, när jag smög mig förbi. Jag måste dock erkänna, att det var aningen svårt att se oberörd ut, när husse kom till min sovfåtölj en stund senare. Men det var bara att spotta i tassarna, hoppa ner på golvet, stretcha, och försöka låtsas hur skönt det var att äntligen få vakna. Annars hade han väl ringt vettisen. Hemska tanke!

Äntligen!

Pliktskyldigast tassade jag sedan ut och var borta så länge som jag anständigast måste utan att de skulle misstänka något. Men sedan, äntligen, kunde jag komma in, hoppa upp i husses säng och sooooooova!

Tack mina vänner för all fin uppvaktning jag fick både före och under festen! Och, om nån är litet orolig idag...jag skvallrar inte! Min nos är förseglad!

Tack, tack, tack!

Tack så väldigt mycket för alla gratulationer jag fått idag på min 13-årsdag! Jag blev jamarglad!


Min födelsedag började bra. Husse var uppe tidigt och släppte ut mig. Visserligen inte vid fyra-tiden, men ändå helt acceptabelt. Sedan har jag kunnat vara ute hela dagen. Alla regnmoln har hållit sig borta. Och jag fick en riktigt läcker lunch! En ny sorts blötmat, som jag fick premiärsmaka. Matte hade fixat extra mycket sås, och garnerat med ett räkhjärta.

Och, förvånande, men bäst av allt: Jag fick lunchen serverad ute i gröngräset! Gissa om jag blev förvånad, när matte kom gående med matskålen? Jag låg i solen och tog igen mig i godan ro, men kom snabbt upp på tassarna när jag kände de ljuvliga dofterna.

Nu är inte det roliga slut med det här. Kvällen och natten med min och Skruttens gemensamma fest är ju kvar! Krabborna är infångade, har ett stort nät med mig. Ska bli riktigt spännande att se hur många vi blir i kväll? Och så är jag väldigt nyfiken på Skruttens fiskdamm!

Nu ska jag putsa pälsen, blanka upp morrisarna och göra mig beredd, så att jag är klar, när skjutsen anländer. Festhumöret är på topp. Kompisar, vi ses!

Man kan alltid hoppas

För en tid sedan skrev jag om en katt som matte absolut inte ville köra på. Katten bodde i ett hus precis vid en stor väg. När matte åkte där för några dagar sedan, såg hon, att brädan upp till fönstret var borta. Katten brukade tassa upp där och sätta sig. 

Nu kan man tänka så här: De har kommit på bättre tankar i det huset, och låter katten bara vara inomhus. Brädan behövs därför inte. Eller också kan man tänka...ja, nåt annat jag nästan inte törs tänka, varför brädan inte längre finns kvar. Det får vi aldrig veta.

Både matte och husse är bekymrade för mig också, det vet jag. De tycker att jag är alldeles för dålig på att flytta mig när de kommer med bilen. Men jag litar såklart på att de inte tänker köra på mig. Fast jag har noterat att de inte gillar när jag tassar bredvid bilen. Ibland kommer de ut och lyfter iväg mig.

Nu ska jag i alla fall stajla upp mig och åka på party. Pelle fyller femton år idag, och har världens fest på gång, har sällan sett dess like. Vi kanske ses där? 

Man måste jama ifrån

Har ni också haft en riktig blåshelg? Hur kan det bara finnas så mycket blåst i luften? Den borde ju ta slut nån gång? Jag har väl ändå kunnat utföra det viktigaste arbetena där ute, men visst förtar det arbetslusten en del. 

I fredags kväll hade vi riktig fest. Husse hade varit på vår nya fiskaffär och handlat. Med nya avses en gammal affär som vi inte handlat hos tidigare, för den ligger en bra bit bort. Men nu blev det kalas! Husse hade köpt en jamarsmaskig fiskbit. Så dyr fisk hade inte matte råd att äta, sa hon. Det var väl därför vi fick den.


Lördagen var litet tråkig, för matte och husse var borta mest hela dagen. Vi låg inne och sov och bara väntade. När de äntligen dök upp, måste jag tassa ut en stund för att utföra vissa saker. Det gick fort, och sedan ville jag förstås in igen. Var orolig för att morrhåren skulle blåsa bort. Men var det någon som öppnade? Nädå. Fick vänta i evigheter, som vanligt. Men så fick sig matte en rejäl utjamning när hon till slut kom och tittade efter mig. Man måste jama ifrån.

På söndagen kom min favoritgranne för att titta på en boll i teven. Märkligt nog kom han redan klockan mitt på dagen, och det var ju mitt i min arbetstid. Tyvärr kunde jag alltså inte hålla honom sällskap. Hörde att han saknat mig, men han får väl komma på kvällarna, som han brukar? Det är ju då jag har gott om tid.

Klart matte vann...

Längesen sist

I fredags var det säsongspremiär för innesovande. Det har jag inte gjort sedan sommaren började. I fredags var det läge för ett avbrott i utearbetet. Storm och regn gjorde att innelivet lockade. Mest hela dagen tillbringade jag i husses säng. Han var fortfarande i norra landet, men sängen doftade hussegott ändå.

Framåt kvällen slutade det blöta ramla ner. Då fick det vara slut på latheten. Även om det blåste så morrhåren låg platta mot pälsen och inte gick att använda. Hade väl varit ute ett par timmar, när matte öppnade dörren. Jag tyckte att en liten paus i arbetet inte skulle skada, så aningslöst tassade jag in. Efter att ha ätit litet kvällsmat satte jag mig dörren och påjamade öppnande. "Nä, nu får du allt vara inne, Gustav" menade matte. Jag förstod ingenting? Vilken katt hade varit inne hela dagen? Visserligen tjöt det av stormen där ute, men ändå...Jag var ihärdig, och jamade med allt större envishet och styrka att det var ut jag skulle. Men -suck- i kraft att sin storlek vann matte förstås. 

På lördagen hände något stort. Piff beslutade sig för att sluta med "jag-kan-inte-öppna-kattluckan-tramset"! På morgonen öppnade hon bara luckan och tassade ut! När hon väl gjort det första gången, tassade hon in och ut hela tiden. Verkade som nån slags demonstration? Själv tog jag igen förlorad arbetstid, och var ute hela dagen. Det var soligt och precis lagom varmt.

Söndagen var en extra bra dag. Inte bara för att det var soligt och fint hela dagen, utan främst för att min husse kom tillbaka med hela mjukmagen intakt. Det var fest att få trampa den igen på kvällen! Ordningen är återställd!

En ny vecka har börjat, och den har börjat helt okej. Varmt. Soligt. Bara litet blåst. Så innesovandet får anstå tills vidare.

Idag var det vår turdag!

Vi fick PAKET idag! Till 'Gustav, Piff å Puff' stod det utanpå. Det var från Hjulia, Smulan och Amanda! Piff kom först fram.

Hon undersökte det noga

Jag ville förstås också kolla. Mmmm, jag kände tydligt att det var något intressant där inne...

Jodå, helt säker var jag!

Matte delade ut bitar från ena påsen. Fast det bara är en helt vanlig tisdag. Sjöbogårdens lax och forell...Riktigt mumsmumsigt kan jag jama.

Fast som vanligt...påsarna är på tok FÖR SMÅ!

Piff och Puff sökte frenetiskt efter smulor. Jag visste av erfarenhet att det var lönlöst. Vem lämnar en smula av underbart godis??

Puff var ännu mera idog. Hon hoppade upp på bänken och hittade den tomma påsen. Som naturligtvis var just - tom...Vilken dag! Först mysig fest i natt hos Dui och Deco, och sedan paket med massor av godis! Nu har man det beviljat!

Jamarns, vilken fest!

Fick ju en inbjudan av Sippo igår att komma på hans födelsedagskalas. Fick det rätt snärjigt ett tag, för man vill förstås inte komma tomtassad första gången man hälsar på någon. Hade tur, för min favoritrestaurang hade precis öppnat. De har take-away-service, så allt löste sig fint. Sedan hade jag ännu mera tur, för jag fick lift nästan ända fram till Sippos dörr. Det kändes litet nervöst att ringa på, men oron rann av med en gång Sippo öppnade. Bakom honom stod Tindra och såg så blyg ut, att jag morskade upp mig direkt. Vi bekantade oss, och jag tassade in. Upptäckte deras husse, som låg och sov redan. Sippo hade visst drogat honom med Ajax?

Ja, sedan trollade jag fram min present. Den verkade uppskattad, både av värdkatterna och de andra gästerna.  Det var jamarkul att träffa alla kompisar igen så snart! Sippo hade minsann dukat upp till fest med alla möjliga godsaker, och alla hade med sig också. Strömming, grädde, fisktårta, gourmetmousse, torsktårta, räkor....jam, hur mycket som helst! Oj, vad jag åt! 

Sedan var vi ute och kollade Sippos favorithörn. Förstår att han trivs där. Givetvis inspekterade vi buskar och träd också. Gjorde några testrace i träden, de var helt okej. Och leken kloa ballong var hur kul som helst!
Vilket gäng vi var nu igen! Det kryllade av katter överallt. Synd bara att jag måste bryta upp litet tidigt, måste ju hinna hem igen innan de vaknade där hemma. 

Att få lift hem gick väldigt smidigt, redan andra bilen stannade. Sov sedan nästan hela vägen hem. "En lyckad fest och mätt mage är bästa huvudkudden", heter det inte så? Tack, Sippo och Tindra! (Hoppas husse kvicknat till nu?)

Vilken kväll det blev!

Jag jamar bara det..diskretion...hederssak! Inte tänker jag skvallra om vem som kanske nosade litet för djupt i myntaflaskan, eller om vad som hände i schersminbuskaget! Det var ju bara så lyckat alltihop! Mina möss gick åt, bara några svansar blev över. Duis och Decos strömmingar var väldigt populära, de tog slut i ett nafs. Och tårtorna....tårtorna! Maurices och Kajsas torsktårta, den nästan slogs vi om. Tur att Mimmi, Chicko, Tarzan och Sessan  också hade med en fisktårta. Rena drömmen, den med. Det är när man får en god tårta efter maten som man verkligen känner att det är fest.

Och apropå tårta, när husse kommit på eftermiddagen bad matte mig att komma ut på altanen. Där stod min Shebatårta! Och så sjöng matte "Ja, må han leva" för mig.

Tårtan var läckert geléöverdragen och i mitten tronade en vitfiskros av lyxigaste sort!

Först tog jag rosen...

Mmmm, det var så gott, så gott. Men jag orkade inte riktigt allt. Det blev en liten bit kvar, som Piff och Puff fick dela på.

Mätt och belåten släpade jag mig några meter bort för att vila på maten

Ja, sedan var det bara att lägga sista tassen på förberedelserna för kvällen. Det var alldeles imponerande vilken uppslutning det blev, över trettio katter som svansade loss här ute. En stor överraskning var det stora godislasset, som Wikki och Nova hade med sig. Jamarns, vilken fart det blev på oss när de började kasta ut allt gottiset! Det jamar jag en superb avslutning på en hellyckad kväll!
Hoppas ni kom hem sedan som ni skulle allihopa, och att ni inte mått alltför dåligt idag!