Sippo, min äldste vän...

Ingen har varit min vän så länge som Sippo. Och han är fortfarande det, även om han nu springer omkring på andra sidan Regnbågsbron. Hans husse har fattat det oerhört svåra beslutet att i kväll låta Sippo få slippa allt ont. Det är den största och mest osjälviska gåvan en människa kan ge sin älskade katt när ingen hjälp finns, att fortsätta ett värdigt kattliv.

Nu behöver husse stöd och hjälp. Vi vet hur oändligt mycket Sippo betydde för honom. Ikväll gråter vi alla med honom.
Gustav med matte

Det skulle jag ha berättat om, men...

Egentligen skulle jag ha berättat mycket om vilken härlig helg jag har haft i solen, men sedan jag fått veta att lilla Viska har rymt och inte hittats ännu, har mina tankar förstås gått mycket till henne och hennes familj; Husse, Sippo och Tindra.  

Om jag vandrade iväg här skulle jag inte ha några problem att hitta hem, för jag är ju hemma och känner området. Viska har bott bara en kort tid hos sin familj, så hon fattar förstås inte riktigt var hemma är ännu? Att hon dessutom haft en tuff uppväxt, med dåliga erfarenheter av människor, underlättar inte precis hennes vilja att ge sig till känna.

Vi tänker mycket på Viskas husse, som verkligen bryr sig om sina katter, och förstår att han har det jamarjobbigt just nu. Här håller vi alla både tassar och tummar hårt, hårt för att Viska ha hittas snart, snart!  

När man sitter i glashus?

Jag trodde knappt mina ögon när jag såg vad min vän Sippo hittat på. Vilken kompis jag har, alltså! Och inte bara han, utan alla andra vänner, som också är med på det hela! Jag får knappt fram ett enda jam, så överraskad är jag. Och givetvis enormt stolt. Känns som om jag vunnit Nobelpriset. Eller hur jag tror att jag skulle känt mig, om jag fått det där telefonsamtalet av Horace. Att få det är väl ungefär lika ärofullt som Sippos överraskning, skulle jag tro? (Om någon inte har Facebook, har Sippo samlat en grupp som gillar min klokbok och vill resa en staty över mig.)


För övrigt har det varit en lugn dag hittills. I morse var samma skällis som invaderade min tomt härom dagen på hugget igen, planerandes ett nytt anfall här. Hans matte kom vrålande efter nu med. Men, snopet för hunden, den här gången var grinden stängd, och konstigt, men turligt nog, hoppade han inte över. Kan skvallra litet för er att jag tror han heter Sigge. Det bör han göra, för det ropar hans matte. Men alldeles säker är jag inte, för hunden verkar tro att matten kallar på någon annan?


Fast man kanske inte ska kasta sten....

Jamarns, vilken fest!

Fick ju en inbjudan av Sippo igår att komma på hans födelsedagskalas. Fick det rätt snärjigt ett tag, för man vill förstås inte komma tomtassad första gången man hälsar på någon. Hade tur, för min favoritrestaurang hade precis öppnat. De har take-away-service, så allt löste sig fint. Sedan hade jag ännu mera tur, för jag fick lift nästan ända fram till Sippos dörr. Det kändes litet nervöst att ringa på, men oron rann av med en gång Sippo öppnade. Bakom honom stod Tindra och såg så blyg ut, att jag morskade upp mig direkt. Vi bekantade oss, och jag tassade in. Upptäckte deras husse, som låg och sov redan. Sippo hade visst drogat honom med Ajax?

Ja, sedan trollade jag fram min present. Den verkade uppskattad, både av värdkatterna och de andra gästerna.  Det var jamarkul att träffa alla kompisar igen så snart! Sippo hade minsann dukat upp till fest med alla möjliga godsaker, och alla hade med sig också. Strömming, grädde, fisktårta, gourmetmousse, torsktårta, räkor....jam, hur mycket som helst! Oj, vad jag åt! 

Sedan var vi ute och kollade Sippos favorithörn. Förstår att han trivs där. Givetvis inspekterade vi buskar och träd också. Gjorde några testrace i träden, de var helt okej. Och leken kloa ballong var hur kul som helst!
Vilket gäng vi var nu igen! Det kryllade av katter överallt. Synd bara att jag måste bryta upp litet tidigt, måste ju hinna hem igen innan de vaknade där hemma. 

Att få lift hem gick väldigt smidigt, redan andra bilen stannade. Sov sedan nästan hela vägen hem. "En lyckad fest och mätt mage är bästa huvudkudden", heter det inte så? Tack, Sippo och Tindra! (Hoppas husse kvicknat till nu?)