Inget att välja på

Håhåjajam, det får bli nödprovianten igen

Undrar just hur många bilder ni sett mig äta på? Ett ansenligt antal. Beror förstås på att just mat är ett så viktigt ämne, och ständigt föremål för meningsskiljaktigheter, åtminstone i min familj. 

Otaliga är de gånger jag kommit in på dagtid och förväntat mig blötmat. Utan klocka är det inte så lätt att hålla rätt på middagstider. Frukosten är enkel, den serveras ju snart efter att jag vaknat. Men kvällsmålet, det skulle jag helst inta både eftermiddag och kväll. "Nä, du får vänta, Gustav", säger matte, men jag hoppas ändå i det längsta. Ibland har jag fått förstärkning av Puff, men inte har det hjälpt! Till slut måste jag förstås inse den bistra sanningen. Klockan är inte middag ännu. Då flyttar jag mig till nödprovianten. Hittills har jag lyckligtvis överlevt på den tills klockan slagit kvällsmål.  Tur det.

Inte så fel ändå

Hade ett allvarligt jam med min sekreterare om att mitt tålamod med hennes frånvaro på arbetet börjar sina. Hon får faktiskt ta och skärpa sig litet. Visserligen händer det inte så mycket så här, men ändå. 

Den här sommaren har det blivit ovanligt litet nattarbete för min del. Faktiskt bara en enda natt hittills. Nu har det inte varit helt frivilligt. Flera gånger har jag uppfordrande påjamat behovet av nattpatrullering. Detta, efter att i god tro ha kommit in för en bit kvällsmat. Har alltför sent insett misstaget. Men, konstigt nog, efter en stund måste jag erkänna, att det varit rätt skönt att lägga mig tillrätta i min sovfåtölj. 

Ibland på nätterna tassar jag ut på altanen genom kattluckan. Har slutat leta efter kryphål ut i det fria. Men det är ändå mysigt att sitta där en stund, kolla läget och känna dofterna. Eller se hur det blöta faller där utanför. Har det gjort rätt ofta. Då är det inte helt fel att ha en väntande fåtölj inom tasshåll.

Det är nog som det ska vara

Det har varit en bra-och-dålig-helg. Börjar med det braiga. Vädret! Sommar igen! Ligga ute i solen och bara ha det hur mysigt som helst. Precis perfekt lagom pälsvarmt. Till och med behaglig temperatur på nätterna. Det var det bästa med helgen.

Det fanns mindre bra saker. Både min husse gav sig iväg och min favoritgranne! Husse till norra landet igen, och grannen till något kalas. Tyvärr inte i leverkorvslandet, det hade varit en högst förmildrande omständighet. Så för min del har helgen varit både mjukmage- och leverpastejfri.

Dessutom var matte på dåligt humör hela lördagkvällen. Och natten. Jag kom in för att få mig litet kvällsmat, men det var knappt hon såg mig. Hon menade, att hon höll på med någon slags jobb på datorn. En hemsida? Mitt hem har många sidor, men jag har svårt att tro att man kan göra dem på datorn?
Hur som jamat, så var matte och datorn ovänner! Väldigt mycket osams! 

Jag var medkännande och sällskaplig i det längsta, men till slut tröttnade jag på hennes suckande och stönande, och tassade ut mitt i natten. Där var det åtminstone lugnt. När matte öppnade dörren framåt klockan halv tre, hade jag ingen lust att chansa, utan stannade kvar där ute. Ångrade det beslutet en del, när Åskar kom på flera besök på morgonen. Fast jag hade förstås mitt växthus att tassa in i.

När Åskar väl flugit iväg, kom både solen och matte fram. Det sistjamade innebar en efterlängtad kaninfrukost. Ja, i min skål, alltså. Med sås. Ännu har matte inte börjat jaga.

Som jamat, bra och tråkigt blandat. Det är nog som det ska vara. 

Klart matte vann...

Längesen sist

I fredags var det säsongspremiär för innesovande. Det har jag inte gjort sedan sommaren började. I fredags var det läge för ett avbrott i utearbetet. Storm och regn gjorde att innelivet lockade. Mest hela dagen tillbringade jag i husses säng. Han var fortfarande i norra landet, men sängen doftade hussegott ändå.

Framåt kvällen slutade det blöta ramla ner. Då fick det vara slut på latheten. Även om det blåste så morrhåren låg platta mot pälsen och inte gick att använda. Hade väl varit ute ett par timmar, när matte öppnade dörren. Jag tyckte att en liten paus i arbetet inte skulle skada, så aningslöst tassade jag in. Efter att ha ätit litet kvällsmat satte jag mig dörren och påjamade öppnande. "Nä, nu får du allt vara inne, Gustav" menade matte. Jag förstod ingenting? Vilken katt hade varit inne hela dagen? Visserligen tjöt det av stormen där ute, men ändå...Jag var ihärdig, och jamade med allt större envishet och styrka att det var ut jag skulle. Men -suck- i kraft att sin storlek vann matte förstås. 

På lördagen hände något stort. Piff beslutade sig för att sluta med "jag-kan-inte-öppna-kattluckan-tramset"! På morgonen öppnade hon bara luckan och tassade ut! När hon väl gjort det första gången, tassade hon in och ut hela tiden. Verkade som nån slags demonstration? Själv tog jag igen förlorad arbetstid, och var ute hela dagen. Det var soligt och precis lagom varmt.

Söndagen var en extra bra dag. Inte bara för att det var soligt och fint hela dagen, utan främst för att min husse kom tillbaka med hela mjukmagen intakt. Det var fest att få trampa den igen på kvällen! Ordningen är återställd!

En ny vecka har börjat, och den har börjat helt okej. Varmt. Soligt. Bara litet blåst. Så innesovandet får anstå tills vidare.