 |
| Håhåjajam, det får bli nödprovianten igen |
Undrar just hur många bilder ni sett mig äta på? Ett ansenligt antal. Beror förstås på att just mat är ett så viktigt ämne, och ständigt föremål för meningsskiljaktigheter, åtminstone i min familj.
Otaliga är de gånger jag kommit in på dagtid och förväntat mig blötmat. Utan klocka är det inte så lätt att hålla rätt på middagstider. Frukosten är enkel, den serveras ju snart efter att jag vaknat. Men kvällsmålet, det skulle jag helst inta både eftermiddag och kväll. "Nä, du får vänta, Gustav", säger matte, men jag hoppas ändå i det längsta. Ibland har jag fått förstärkning av Puff, men inte har det hjälpt! Till slut måste jag förstås inse den bistra sanningen. Klockan är inte middag ännu. Då flyttar jag mig till nödprovianten. Hittills har jag lyckligtvis överlevt på den tills klockan slagit kvällsmål. Tur det.
Inlägg
