Inte så fel ändå

Hade ett allvarligt jam med min sekreterare om att mitt tålamod med hennes frånvaro på arbetet börjar sina. Hon får faktiskt ta och skärpa sig litet. Visserligen händer det inte så mycket så här, men ändå. 

Den här sommaren har det blivit ovanligt litet nattarbete för min del. Faktiskt bara en enda natt hittills. Nu har det inte varit helt frivilligt. Flera gånger har jag uppfordrande påjamat behovet av nattpatrullering. Detta, efter att i god tro ha kommit in för en bit kvällsmat. Har alltför sent insett misstaget. Men, konstigt nog, efter en stund måste jag erkänna, att det varit rätt skönt att lägga mig tillrätta i min sovfåtölj. 

Ibland på nätterna tassar jag ut på altanen genom kattluckan. Har slutat leta efter kryphål ut i det fria. Men det är ändå mysigt att sitta där en stund, kolla läget och känna dofterna. Eller se hur det blöta faller där utanför. Har det gjort rätt ofta. Då är det inte helt fel att ha en väntande fåtölj inom tasshåll.