"Du kan inte sitta där, Gustav, jag måste kunna komma åt mina papper", säger husse. "Jag jobbar", fortsätter han?
???
Och vad gör jag, då? Alltså bryr jag mig inte om honom. Vänder mig bort. Dumt prat ska man inte ta någon notis om. Han ska bara vara tacksam över att jag vill vara nära honom. Så det så.
Jag är väldigt tacksam för detta, att jag har ett val. Är inte tvungen att vara ute, om jag inte vill. Och det ville jag inte idag. Efter en stunds okulär besiktning tog jag beslutet att stanna kvar inne i värmen.
I natt, när det regnade och blåste, tänkte jag på alla stackars katter som måste vara ute i ovädret. Medan jag hade det varmt och gott i sängen hos matte.
Att kunna välja är verkligen inte självklart, fast det borde vara en rättighet. Jag är i alla fall mycket tacksam över att jag kunde vända på tassen idag, och välja bort regn och kyla.
Känner att jag ska ta det litet lugnt och stillsamt idag. Tänka på hur tacksam jag ska vara för varje dag jag får fortsätta tassa omkring här, tillsammans med en matte och husse som älskar mig och vill mitt bästa. Tacksam för att jag mår bra, fast jag är mer än sexton år gammal.
Igår fick jag en påminnelse om hur fort allt kan bli annorlunda. Hur viktigt det är att värdesätta varenda dag vi har tillsammans.