Det enda som hänt är...

Vad ska jag berätta om den här helgen? Att min tomt invaderats av hundratals möss? Eller att jag legat och solat mig hela dagarna under hasselbusken? Kanske ni till och med kan tro att det regnade fjäderkotletter i lördags? 

Tyvärr måste jag göra er besvikna på alla punkter. Det enda som skett denna totalt händelselösa helg är att restaurang Pipiga Pilfinken öppnat hela rörelsen för säsongen. En liten del är öppen året runt, men nu är där fullt drag. Jag tycker det är intressant att följa tillströmningen av gäster, och jag hoppas förstås att stället ska blomstra! Öppningen har i alla fall varit en succé, så jag tror det kommer gå bra.

För övrigt har det varit antingen grått eller svart ute. Idag har det regnat hela dagen. Att tassa ut har inte varit en självklarhet, utan krävt ett noggrant övervägande varje gång. Helgen hade varit mycket roligare om åtminstone en av sakerna i inledningen hade inträffat!


 

En annorlunda natt

Jamars, vilken konstig natt det blev! Jag gick och lade mig ungefär i vanlig tid. Husse hade eldat ordentligt i braskaminen, så jag var tvungen att sträcka ut mig helt i soffan för att svalka magen. Innan jag somnade tittade jag till min gäst, för att se att allt var okej. 

Innan dess hade jag inga problem med att komma in efter min kvällspatrullering. Det var en enorm pälsblåst där ute. Och värre blev det. När jag sovit en stund, vaknade jag av att hela huset dånade. Någon hällde ut hela himlens vatten på mitt hus! Jo, det är alldeles sant! Hann knappt undra vad det var frågan om, innan Åskar dundrade in. Och strax därpå blev det alldeles svart. 

Då kom matte. Vad trevligt, tänkte jag, litet nattmys! Det är man inte van vid, precis. Vi har alldeles för litet sällskapsliv på nätterna! Nu hade vi det riktigt mysigt en lång, lång stund. Tände ljus, lyssnade på oljudet där ute, och var tacksamma att vi satt inne i värmen. När lyset sedan kom tillbaka var det slut på det roliga. Trodde jag. 

Matte gick och lade sig igen, och jag med. Men knappt hade jag hunnit lura till ordentligt, innan min gäst klev upp ur sin säng. Han skulle på nåt jobb långt bort, och måste åka "innan det var morgon". Det senare var hans åsikt. Enligt min mening var det gott och väl morgon. Något jag med emfas jamade till matte också, när min gäst farit iväg. Tog till mina mest effektiva brösttoner. Visserligen blåste det fortfarande, men ut, det var vad jag ville. Och faktiskt lyckades jag få upp henne, även om hon inte såg så glad ut. Men det kan man ju inte alltid vara.

Tänk vilken natt! Först gemytlig samvaro, och sedan bli utsläppt i vettig tid. Tror jag hälsar Åskar välkommen tillbaka, åtminstone om han släcker lyset här.

 

Inget tassgemäng med en dam

Våra grannar med skällhunden är här igen, som jag jamade om i måndags. De är här bara när det är sommar. Och de har inte bara en skällis. Det bor en katt med dem också, en tjej. Hon är stor, svart och lurvig. Faktiskt tror jag hon är större än jag. Och äldre än jag, det vet jag att hon är. Hela två år äldre. 

Hon har funnits här längre än jag, och man kan väl jama, att vi utarbetat någon slags samförstånd om hur området ska inspekteras. Vi undviker för det mesta att våra vägar korsas, trots att vi är en hel del på varandras marker. Jag är på hennes tomt (när skällisen inte är ute), och hon är på min. 

Det har hänt någon enstaka gång, att vi haft en kortare dispyt vid gränsen oss emellan. En liten bit från vårt fågelbord har jag gjort en gång under staketet. Den är precis anpassad för en smidig katt, så lyckligtvis kommer inte skällisen igenom där. (Förresten tror jag han är för dum att begripa vad gropen skulle kunna användas till?) I alla fall, där vid gränsövergången, kan det ibland uppstå oenigheter. Det brukar bara bli jamväxlingar i olika tonlägen. Tassgemäng med en dam har jag ingen lust med. Fast jag anser förstås att även om hon var här först, så har jag ändå mycket mer rätt till området. För vem av oss har haft flest dagar här? Just det!