Helt plötsligt kunde jag sätta ner tassen på altanen utan att drabbas av akut köldchock. Tyvärr var det i stället alldeles vitt i luften. Utökade ändå min arbetsdag ute med det tredubbla, säkert.
Min favoritgranne reste bort över helgen, men innan han for skvallrade han för matte. Det var litet pinsamt. Han berättade för henne, att det var hos honom jag varit dagen innan, då när matte trodde att jag var ute på min inspektionsrunda. I stället hade jag knackat på hans fönster, och bett att få komma in i värmen. Arbetslusten har faktiskt upphört att finnas till, så länge som det är så här ute.
Med andra jam är en tredubbling av arbetsdagen ute inte någon dramatisk ökning. Eftersom jag inte hade någonstans att smita in nu, så fick den närmaste omgivningen en genomsökning. Gjorde en extra kontroll under fågelbordet. När jag tittar på markekn inifrån fönstret, sitter det alldeles tjockt med fjäderstekar där, men så fort jag vill stifta en närmare bekantskap, så dunstar de bara. Då ledsnar jag också, och drar. Är det så de vill ha det, så. Jag är inte den som är den.
Och så var det missförståndet med musen i lördags...
Ha-ha-jam! Skulle JAG smyga på en TYGmus???
Inte vet jag vilken katt som lekte med den där löjliga saken
Jag bryr mig inte ett dugg, ser ni väl!