Lisa: Fågel eller mus - det är frågan?

Varenda kväll bänkar jag mig förväntansfullt framför datorn. Matte brukar för det mesta hålla på med något oviktigt, det får hon förstås avsluta. Nu är det nämligen MIN filmtid! Har ni också upptäckt vilken fantastiskt intressant och spännande värld som gömmer sig i apparaten? Jag ÄLSKAR den halvtimmes studier jag får varje kväll!

Jag gillar fågelfilmerna skarpt, men frågan är om inte musbion är snäppet bättre? Det enda jag inte riktigt fattar är varifrån de kommer, fåglarna och mössen, och framför allt, vart de tar vägen?? Jag brukar kolla hela området runt datorn sen, men, inte ett spår?? Får grunna litet mer på det problemet. Några saftiga stekar efter filmkvällen vore naturligtvis den perfekta avslutningen!

Räkningsdags

Det här helgen ska vi räkna fåglar, matte och jag. Av någon underlig anledning får matte alltid till betydligt fler fåglar än jag? Ändå brukar hon titta inifrån fönstret, medan jag, som är noggrann av naturen, räknar direkt vid fågelbordet? Somliga gåtor får nog aldrig sin lösning?

Och apropå räkning, en gång sa husse att han räknade rosa elefanter. Då kan jag ju inte låta bli att undra:

Jag har mina misstankar. Men vad tror du? Det undrar jag!

Och med det vill jag också önska er alla en mysig helg! Kanske fler än vi som räknar fåglar? Och vet ni vad?! Snart är januari slut, det här är sista helgen!

Säsongsöppet!

Det finns faktiskt ytterligare en fördel med kyla, förutom

Tyvärr helt tomt i restaurangen just nu

den att fästingarna går i ide. Min fågelrestaurang har öppnat för säsongen! Där kan man välja bland alla möjliga sorters fjäderkotletter. Det fiffiga är att kotletterna först göder sig själva i automater där ovanför. Sedan hoppar de ner på marken, och ingår därmed i min meny!

Tyvärr är bästa vägen till restaurangen fortfarande spärrad, den genom rhododendronbusken. Det tycker jag är dumt, för det var så praktiskt att kunna sitta där inne och i lugn och ro kunna välja ut lämplig mat utan att själv synas. Nu

Men...kom där en gäst i alla fall???

får jag lita på min snabbhet på ett annat sätt, och det är mycket svårare. De rackarna har ju inte riktigt insett sin roll i näringskedjan? Min, alltså...

Ibland måste man...

Hördu Gustav...sa matte, med den där speciella rösten, som gjorde att jag genast blev misstänksam. Förstod av den inställsamma undertonen att favörer skulle begäras. Du vet vilka stora planer jag hade för den här veckan, fortsatte hon. Och jo, det kunde jag inte undgått att höra talas om. Två Viktiga Jobb, som matte tjatat om. Fast jag trodde ju vad jag ville om det.

Men så blev det ju inte riktigt som jag tänkt, fortsatte matte, för man tänker aldrig att man ska bli sjuk. Jag satt tyst och avvaktade fortsättningen. Har inte hunnit nästan något alls av det jag ville...och de där tabletterna jag måste äta nästa vecka också mår jag inte så bra på...Jag började tvätta ena bakbenet, och fortsatte neråt svansen. I stunder av oro är tvätt ett effektivt sätt att lösa inre spänningar. Kände att samtalet började få en oönskad inriktning. 


Ja, du vet ju, Gustav, att ibland måste man välja. Det måste du också, om du sitter vid husknuten och det kommer en mus kilande, samtidigt som du ser en pickande fjäderkotlett en meter bort. Jag försökte se scenen framför mig. Inte oävet alls. Men mattes indragande av möss och fåglar i resonemanget gillade jag inte. Vi har visserligen ett gemensamt intresse där. Hon, av att ena sorten inte ska få finnas här, och att den andra ska gödas i överflöd. Jag, som ser till att det första önskemålet verkställs. Beträffande det andra är vi väl inte helt överens. Jag mera testar väl ibland att hullet är det rätta på dem? 


Hallå, lyssnar du inte? Jag upphörde med tvättandet och ägnade henne all min uppmärksamhet. Nu är det jag som måste välja...och vi har ju kommit överens om att stress, det är inte bra. Du kommer ihåg när du beskrev tiden som småbitar, och att människorna måste bli bättre att gallra bland bitarna? Nu är det jag som måste slänga en bit. Och på den biten står det 'blogg'... Fast bara nästa vecka, förstås.  

Smart taktik, det där. Först höll hon på att ge mig skrämselhicka, att jag aldrig mer skulle få tassa ner min dagbok här. Sedan kom 'bara nästa vecka', och fick det att framstå som en bagatell. En vecka. Till. Bara. 

Så nu vet ni. Ingen blogg nästa vecka. Jag orkade inte argumentera. Dessutom höll husse på att skära upp vitfisk. Ibland är jag inte svårmutad.

Jamarns, så obehagligt!

Jag har utsatts för något ytterst obehagligt. Tassade helt lugnt över gatan, efter att ha patrullerat av några granntomter. Var nu på väg hem. Då, helt utan förvarning, kommer två enorma kraxande gråsvarta fåglar farande som projektiler, rakt mot mitt huvud! Jag blev tvungen att ducka allt jag kunde, för att undkomma deras vassa och hårda näbbar. Samtidigt skrek de åt mig, ja vad, det lämpar sig inte i tryck. Överlåter det till er fantasi.

Trots att jag var ute i helt fredliga ärenden, dessutom på min egen tomt(!), fortsatte de skräna ut sina otidigheter från favoritgrannens carporttak. Inte förrän jag nådde min trappa, flög de iväg. Jamarns, så obehagligt! Inte nog med en Inkräktare på marken, som jag inte verkar bli av med. Nu måste man hålla koll upp i luften också! Man får väl vara glad, så länge det inte dyker upp någon från underjorden...