Matte skjuter vilt och stänger in mig

Ja, det var igår som matte uppförde sig märkligt. Hon gick ut i växthuset, och min vana trogen följde jag med som hjälp och sällskap. Noterade snabbt att hon fortfarande inte städat undan skräp på bordet. Jag kunde bara med yttersta möda hitta plats för tassarna. Sätta sig var inte att tänka på. Hoppade ner på golvet igen. Knappt hade jag landat, innan matte började beskjuta mig. Jo, det är sant! När hon drog i plast i taket, kom det svarta projektiler farande. Med stor precision lyckades flera av dessa pricka in mig. Fann det tryggast att ta betäckning under bordet. 

När det gått en stund upphörde bombardemanget. På väggarna kunde matte plocka ner plasten utan att bli våldsam. Det var då jag upptäckte en annan sak. Jag var instängd! Hela dörröppningen var barrikaderad av plast! Högen var omöjlig att forcera, upptäckte jag efter några försök. Nåjam, det var varmt och skönt, och matte delade ju instängdheten med mig. Gjorde det enda rätta, lade mig utsträckt att sova i solen.

Efter ett bra tag uppenbarade sig räddningen utifrån, i form av min favoritgäst. Resolut bar hon iväg allt, bit för bit, och jag tassade lyckligt ut i friheten igen.

För övrigt har det varit en härlig helg. Bra arbetsväder, så det har blivit mer än heltid ute. Och att min gäst är kvar, är ett stort plus. Jag gör allt jag kan för att hon ska trivas. Ser till att hon inte känner sig ensam på nätterna. Hade hon inte haft en katt hon måste åka hem till, hade jag bett henne flytta hit.

Jamarns, så obehagligt!

Jag har utsatts för något ytterst obehagligt. Tassade helt lugnt över gatan, efter att ha patrullerat av några granntomter. Var nu på väg hem. Då, helt utan förvarning, kommer två enorma kraxande gråsvarta fåglar farande som projektiler, rakt mot mitt huvud! Jag blev tvungen att ducka allt jag kunde, för att undkomma deras vassa och hårda näbbar. Samtidigt skrek de åt mig, ja vad, det lämpar sig inte i tryck. Överlåter det till er fantasi.

Trots att jag var ute i helt fredliga ärenden, dessutom på min egen tomt(!), fortsatte de skräna ut sina otidigheter från favoritgrannens carporttak. Inte förrän jag nådde min trappa, flög de iväg. Jamarns, så obehagligt! Inte nog med en Inkräktare på marken, som jag inte verkar bli av med. Nu måste man hålla koll upp i luften också! Man får väl vara glad, så länge det inte dyker upp någon från underjorden...