Från moll till dur

I fredags kidnappade matte min bästa gäst! Åtminstone försvann de tillsammans mitt på dagen, och när matte litet senare kom hem, var hon ensam? Det var väldigt tråkigt, måste jag jama, för hela veckan hade jag det så underbart bra. Som jag har njöt av all extra kärlek jag fick av favoritgästen! Men på fredagskvällen fick jag hålla till godo med matte igen, när det var läggdags. Höll henne sällskap ända tills hon började titta på en film om en simmande katt. Det blev litet för högljutt för min del, så jag tackade för mig och drog mig tillbaka till ett lugnare rum.

Lördagen har jag strukit ett streck över, all utevistelse var omöjlig om man ville stanna kvar på marken. Försökte flera gånger i de olika dörrarna, men det räckte att höra vrålet där ute för att backa. Men sen! Livet har återvänt, ljuset har skådats och humöret är i topp! Varm sol och många plusgrader har möjliggjort ett nästan normalt liv igen! Alltså, att man tassar ut på morgonen, och sedan stannar kvar där hela dagen. Det var längesedan det hände. Men gissa om jag har njutit över att äntligen få uppleva det igen?!