Om min toalett tycker jag inte. Den är verkligen i nödlösning, i ordets rätta bemärkelse. Ni kan ju tänka er själva, hur det känns med den lilla ytan, för en som normalt har tillgång till en obegränsad sandlåda utanför huset? Men jag accepterar, att jag ibland inte har något val. Till exempel om jag, trots tappra försök, inte lyckas få liv i någon av mina människor på natten.
Jag minns med fasa en gång för länge sedan, när husse av misstag vänt lådan med luckan mot väggen, när jag kom dit på natten! Det bästa jag kunde komma på, var att lägga mina högar på den lilla mattan som låg framför lådan. Tyvärr kunde jag inte krafsa över det hela, något jag annars är mycket noga med.
Om jag tänker på den pinsamheten, är det väl ändå okej med toalettbesöken nu. Jag kan åtminstone gömma undan alltihop!