Och vad är nu detta för märkvärdigt? Vad jag gör här är ju hur naturligt som helst? Nä, jag sitter inte och vilar! Jag kissar. Och det var allra första gången någonsin som detta skedde inför publik! Matte, alltså. Hittills har jag nogsamt skött mina toalettbestyr litet avsides, utom synhåll.
Matte och jag hade just hämtat posten när jag märkte hur det tryckte på. Passerade precis över en lövhög som kändes lagom krafsvänlig. Man vill ju kunna städa efter sig! Naturligtvis
har mina markeringar ibland varit offentliga. Revirgränserna är där de
är, och måste hållas efter på plats. Går ju inte att dra med sig en
buske till ett undanskymt ställe för besprutning? Men att markera, det är ju en helt annan sak än att tömma blåsan!
Hon hade i alla fall vett att hålla sig litet avstånd, och låta mig sköta mitt ifred. Alltid något.