Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







Visar inlägg med etikett kylskåpet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kylskåpet. Visa alla inlägg

tisdag 20 september 2011

De får ingen jaktlicens!

Det har varit litet rabalder här hemma. Tyvärr var jag ute på jobb, och har bara fått det berättat för mig. Hade jag vetat vad som hände där inne, hade jag givetvis ilat in.

Det började visst i köket. Matte och Puff var där. Helt plötsligt ser matte en enorm spindel springa över köksgolvet, mitt framför Puff. Som gör...ingenting! Matte trodde inte sina ögon, för Puff brukar jaga allt som rör sig. Spindeln försvann in under kylskåpet. 

När matte såg den här sortens spindlar för första gången, tänkte hon "så stora spindlar finns inte i Sverige". Nu är det flera år sedan hon såg någon. 

Hur som jamat, spindeln försvann, och det var inte mycket att göra åt det. Några timmar senare, när matte satt framför datorn med Piff i knäet, såg matte hur Piff lyfte huvudet litet och intresserat studerade något på mattan. Spindeln igen! Nu med full fart över kontorsgolvet. Piff hoppade ner, lagom för att se den försvinna in under ett skåp. 

Nu fick matte tydligen nog. Hon kände att hon inte skulle kunna sova med vetskapen att den skulle kunna komma i sängen. Så hon stängde både dator och dörr, och placerade ett trasigt lakan framför springan vid tröskeln.

På morgonen beväpnade matte sig med snabeldraken, och försökte dammsuga överallt, under alla skåp. Men om den ligger i drakens mage, eller kommer överraska igen, det får vi se.

Och tänk, allt detta besvär bara för att jag inte var hemma! För inte hade jag varit rädd för en spindel, hur stor den än var. Piff och Puff, vilka urusla jägare.... 

måndag 18 april 2011

Nästan stressigt

Mjau, vad många jag haft att ta hand om i helgen!
Jag har haft en bra helg, men det har verkligen varit fullt upp. På lördagen kom det en bil full med människor. En av dem kom direkt in till matte och frågade efter mig. Hon var tydligen kattberoende, så jag fick ägna en stund åt henne. När hon lugnat ner sig litet, kunde jag vara social med de andra också. Efter ett tag överlämnade jag ansvaret till husse. Jag hade nämligen ytterligare en att ta hand om. Min favoritgranne.

Det var några veckor sedan jag hälsade på honom ordentligt. Han är så förvånad över att jag alltid vill ha samma ritualer vid mina besök där. Kylskåpet, rundvandringen, kollen av en särskild garderob samt avslutningen i hans säng. Men det är bra med fasta rutiner, då riskerar man inte att något blir bortglömt. När jag väl lagt mig tillrätta i hans säng, tyckte jag faktiskt att jag var värd en stunds vila i lugn och ro.

På söndagen kom minisen med sina människor. Vi har alla tre katter en stor respekt för denna minis. Trots att han lekte jättemycket med vår undercover mouse, höll vi oss på avstånd. Vi har upptäckt, att han har börjat förflytta sig med oroväckande fart. Minst en sådär fem svanslängder verkar vara ett lagom säkerhetsavstånd. Men jag var naturligtvis inne och tittade till dem allihopa litet då och då.

Idag har de knappt sett mig där inne. Var bara och kollade matläget en enda gång. Inget nytt på den fronten, så jag tassade ut igen. Jag skaffar bättre käk på egen tass