Efter den pinsamma incidenten för tre veckor sedan, när jag tvingades komma hem till en tom matskål, har sakernas tillstånd förbättrats betydligt. Detta ska till största delen tillskrivas husse. Han har visat sig besitta strålande uppassningstalanger!
Det har ju varit ganska varmt ett tag, och då vill jag förstås helst ta mina pauser i skuggan. Långt, långt in under hasselbusken, under någon rhododendron eller under fläktaggregatet. Och husse kommer och ställer en skål med nyupphälld mat framför nosen, var jag än befinner mig. Det kallar jag förstklassig service! Fast nu, sent på eftermiddagen, äter jag gärna här på bron. Det är skugga sedan några timmar, och skator och kråkor är inte så pigga på att norpa min mat där.
Vilken underbar tid det har varit rätt länge nu. Kan knappt minnas när det regnade senast? Tar nu för givet att jag ska kunna tassa ut tidigt på morgonen, och inte komma in förrän det är nästan mörkt. Det är en riktig drömtillvaro. Härligt att få uppleva det ännu ett år!