En skat-farm ska vi inte ha

Om ni skulle komma och hälsa på skulle ni kanske hitta mig här, precis utanför ytterdörren. Jag använder den platsen väldigt ofta. Inte för att jag vill in, för det vill jag oftast inte. Det är bara en lugn och trygg plats med utmärkta spaningsmöjligheter. Dessutom har jag full kontroll på om matte och husse ger sig iväg. Eller kommer.

Tidigare ställdes det ut mat också. Det sker numera helt kortvarigt. Som ni kanske gissat fanns fler hugade matgäster. Inte den minsta smula lämnades till mig! Eftersom här inte ska bedrivas varken skat- eller kråkuppfödning får jag numera äta under övervakning. Ligger helt i linje med mina intressen också, förstås. När det gäller mat är jag inte generös ett enda dugg, och särskilt inte till de svartvita, som retas med mig så fort de får tillfälle!




 

Ekorrjakt - fast inte av mig!

När matte och jag skulle gå in idag efter att ha suttit och haft det skönt i solen ett tag, blev vi stannande på trappan, för helt plötsligt lät det som smällar och brak i luften. Och så kraxades det alldeles väldeliga. Det var två kråkor som jagade en ekorre, i ett träd alldeles vid min spaningstall. Ekorren var högt uppe, men kråkorna flög mot den, och motade den allt längre och längre ner. I normala fall är jag mycket ekorrintresserad, men de vassnäbbade, dykande svartingarna avhöll mig från närmare kontaktförsök. Vi iakttog dem där en lång stund, matte och jag. Till slut gav sig ekorren iväg, och vi fortsatte också, in i huset.

Blev utan mat

Tyvärr bjöds där bara de gamla vanliga torrisarna, så jag tassade över till favoritgrannen i stället. Jag är hos honom ganska mycket nu, han blir så glad när jag kommer. Nästan alltid plockar han fram en kam ur sin bakficka, och så kammar han mig över hela ryggen. Det gillar jag. Och i det huset serveras garanterat aldrig några torrisar!