Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







Visar inlägg med etikett staketet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett staketet. Visa alla inlägg

tisdag 17 juni 2014

Lugnt och skönt, ännu några da'r



Trygga spaningsplatser är bra. Här har jag full koll på granntomten, där skällhunden bor. Tyvärr kan han också se mig. Då ställer han sig vid staketet och ja, just det, skäller.

Men han kommer nog inte förrän på fredag. Så vad skönt vi har det, matte!







onsdag 5 december 2012

Min upphöjning


Matte säger att det här är en typisk studie på temat "Gustavs sittstilar". Det är många som haft frågor om min uppdragna högertass? "Har han ont?" har varit den i särklass vanligaste funderingen. Ibland har jag då sprungit iväg i god fart. Till och med gjort ett hopp över staketet till grannen.

Min vettis kollade mitt ben en gång för länge sedan. Matte hade skvallrat om min upphöjning. Självklart var benet precis som det skulle vara. 

Kan man inte bara få gilla att sitta så här? Jag gör det nästan jämt. Förstår inte riktigt anmärkningarna på det? Hur dumt skulle det inte se ut om jag tog upp den andra framtassen också, och satt på bara baktassarna? Okej, det händer, men bara korta stunder, och i spaningssyfte.

Som vanlig sittställning tycker jag att 'trebensmetoden med svansstöd' fungerar alldeles utmärkt.

onsdag 23 maj 2012

Allt var lugnt tills...


Nu är det skuggläge som gäller. Så mycket energi som möjligt måste bevaras innanför pälsen. Med andra jam har dagen mestadels tillbringats liggande. Ända tills något hände på eftermiddagen. En katt kom plötsligt springande framför min nos! 

Eftersom jag var nästan säker på att densamma var Piff, vidtog jag inga dramatiska åtgärder. En snabb besiktning bekräftade mina aningar. Hon var på rymmen igen! Därmed blev det inget ivägjagande, vilket är rutin när det gäller Inkräktare. Däremot visste jag, vad som nu var mitt ansvar. Att bevaka henne, och visa matte var hon höll till. 

Tog min uppgift på största allvar, och följde efter henne till vedboden, växthuset, på andra sidan staketet och under altanen. Lugnt avvaktade jag hennes undersökningar av dessa områden. Till slut tyckte jag att det fick räcka, och tog med henne till ytterdörren. Där kom matte med stickisgodis till oss. Fast Piff fick sitt innanför ytterdörren, som sedan snabbt stängdes. Allt var som vanligt igen. Min vakttjänstgöring upphörde. Jag sträckte ut mig i skuggan under rhododendronbusken.