Min upphöjning

Matte säger att det här är en typisk studie på temat "Gustavs sittstilar". Det är många som haft frågor om min uppdragna högertass? "Har han ont?" har varit den i särklass vanligaste funderingen. Ibland har jag då sprungit iväg i god fart. Till och med gjort ett hopp över staketet till grannen.

Min vettis kollade mitt ben en gång för länge sedan. Matte hade skvallrat om min upphöjning. Självklart var benet precis som det skulle vara. 

Kan man inte bara få gilla att sitta så här? Jag gör det nästan jämt. Förstår inte riktigt anmärkningarna på det? Hur dumt skulle det inte se ut om jag tog upp den andra framtassen också, och satt på bara baktassarna? Okej, det händer, men bara korta stunder, och i spaningssyfte.

Som vanlig sittställning tycker jag att 'trebensmetoden med svansstöd' fungerar alldeles utmärkt.

Idag var det dags!

För länge sen fick jag en cigarr av bästa sort. Vilken arom! Piff och Puff var också där och tjuvsnusade så fort de kom åt. Efter någon vecka gömde jag läckerbiten på ett säkert ställe!

Matte, hon letade och letade, för hon trodde inte att vi hade rökt upp den.

Jag visste förstås hela tiden var den låg.

Matte var nära att komma på gömstället flera gånger, när hon drog med ett kvastskaft under byrån, där ingen dammsugare kommer åt. Idag bestämde jag mig för att det var dags ta fram den. Stack bara in tassen precis där jag placerat den. Inne i hörnet, alldeles intill benet på byrån. Helt oåtkomlig för alla. Utom för mig, förstås.