Övergiven

Så ensam jag känner mig helt plötsligt

Husse tog bilen och åkte iväg. Jag brukar inte bry mig så mycket om det, men den här gången...med ens uppfylldes jag av en jättesaknad, som jag bara måste få ge uttryck för!

Så jag satte mig där bilen stått, och sjöng "Gustavs klagosång". Den är sorglig, kan ni tro! Och den ska sjungas med stark röst, det är viktigt! Matte kom ut, för hon trodde att något hemskt hade hänt mig? Och det hade det ju!


 

Jag klickar på "ogilla"

De där människorna har så mycket underligt för sig, och detta är något jag inte gillar alls. Eld är ju något alldeles hemskt i sig, men det allra värsta är när jag ser mina människor försvinna iväg helt frivilligt till otäckheten. Totalt obegripligt för mig vad de har där att göra? Matte har lagt ett förslag att jag ska stanna inne ikväll, så jag slipper se eländet. Tror jag ska fundera på saken.

Det enda förmildrande med den här dagen är att jag får snälla gäster, att vi ska grilla tillsammans, och att jag därmed kan påräkna att få provsmaka olika delikatesser. Utan eldandet skulle det alltså bli en högst trevlig kväll. Men det är väl inte att tänka på?