Elda på!

Ni som följt mig ett tag känner till att den här eldhelgen gillar jag inte! Mina människor och gäster brukar alltid gå iväg till den där brasan, och om det är något jag ogillar så är det försvinnande människor! I år har det därför beslutats jag ska hålla mig inne i mitt hus. Dels slipper jag se eländet, och dels slipper förbipasserande undra vilket lejon som befinner sig i närheten? Det är så jag låter numera, påstås det. Sedan kan jag ju alltid hoppas att eldandet gör luften litet varmare, för visst är det onödigt kyligt?

Önskar er alla en trevlig helg, med eller utan brasa! Vi ses igen på tisdag!

Allt som behövs

Egentligen krävs det så litet för att man ska vara lycklig. Ofta gäller det bara att se möjligheterna.

Önskar er en skön helg, som förhoppningsvis bjuder på plusgrader! Fast för er som önskar snö och kyla hoppas jag förstås på det!

Lisa: Orädd, men inte dum!

Ni kan inte tro vad det är för nåt spännande jag får se varenda kväll nu! Jag är alldeles otroligt nyfiken på vad det kan vara? Matte och husse är så förvånade över att jag kan sitta stilla en timme där och bara titta på det som rör sig. Att det är varmt och skönt gör det förstås behagligare att bevaka det hela. Jag skulle gärna vilja undersöka litet närmare vad som pågår där inne, men jag känner att jag måste vara litet försiktig. Rätt olikt mig, men även om jag är orädd, så tänka, det kan jag!


 

Varje år samma prövning

Varje år är detta samma prövning. Det börjar så bra, med favoritgäster som kommer. Vi umgås, och har mysigt tillsammans. Sen klär de på sig. "Trevligt", tänker jag, "vi ska ut och göra något!" Tror ni anar resten? De försvinner längs stranden. Jag hänger med till en början, men inser snart faran, och försöker påjama den för människorna. Som helt ignorerar mina varningar. Till och med att de kan vända sig om och skratta litet!? Oerhört förolämpande! Till slut ger jag upp, och återvänder hem, med förhoppningen att de även denna gång ska återvända helskinnade.

Om allt går som det ska, är jag tillbaka på måndag. Önskar er alla en härlig Valborgshelg med vårkänslor!


 

 

 

Årets konstigaste dag?

Så är den här igen, dagen jag inte gillar alls. Ända sedan jag kom hit har jag försökt förmå mina människor att inte försvinna utanför säkerhetszonen, med har aldrig lyckats. Trots ihärdiga varningsrop och ett tydligt kroppsspråk. Allt har totalt nonchalerats. Förstår de inte hur farligt det är där borta, längre bort på stranden?

Det smäller och låter, och fullt med skällande hundar, som rusar omkring? Jag brukar följa med så långt som jag anser någorlunda säkert, sen får de fortsätta sin färd på egen risk. När de, förhoppningsvis, återvänder sitter jag på trappan och väntar. Glad över att vi klarat ännu ett år.

Jag klickar på "ogilla"

De där människorna har så mycket underligt för sig, och detta är något jag inte gillar alls. Eld är ju något alldeles hemskt i sig, men det allra värsta är när jag ser mina människor försvinna iväg helt frivilligt till otäckheten. Totalt obegripligt för mig vad de har där att göra? Matte har lagt ett förslag att jag ska stanna inne ikväll, så jag slipper se eländet. Tror jag ska fundera på saken.

Det enda förmildrande med den här dagen är att jag får snälla gäster, att vi ska grilla tillsammans, och att jag därmed kan påräkna att få provsmaka olika delikatesser. Utan eldandet skulle det alltså bli en högst trevlig kväll. Men det är väl inte att tänka på? 

Eldkväll

Den här kvällen gillar jag inte riktigt. Visst, det finns positiva inslag också. Några av mina bästa gäster kommer. Det dumma är, att när vi ätit tillsammans och haft det riktigt gemytligt rymmer de! Allihopa! Det värsta är att de försvinner bort, utanför Mitt Område! Så obehagligt det är att se dem försvinna till osäkert land, där massor av hundar härskar. För min del är det alltså totalt omöjligt att göra dem sällskap. Alla mina varningsrop brukar klinga ohörda. Och jag tar i så de kan sannerligen inte vara ovetande om farorna som hotar där borta? 

Jag tvår mina tassar, kan inte göra mer. Att ge sig iväg till den där elden, som tvunget ska tändas, är tydligen viktigare än att hålla sig hemma i säkerhet? Får trösta mig med att de hittills kommit hem oskadda varje år. Jag kommer vänta på att de ska komma tillbaka, sittande hemma på trappan. Sedan kan vi gå in och ta oss en godisbit, eller två. Då är allt som det ska igen.

I morgon ska vi bara ta det lugnt, allihopa. Trodde ni på det? Jag ska givetvis jobba som vanligt, det är ju högsäsong. Men min matte/sekreterare har fått tagit ledigt. Hon behöver väl vila ut efter alla strapatser i kväll?