Så är den här igen, dagen jag inte gillar alls. Ända sedan jag kom hit har jag försökt förmå mina människor att inte försvinna utanför säkerhetszonen, med har aldrig lyckats. Trots ihärdiga varningsrop och ett tydligt kroppsspråk. Allt har totalt nonchalerats. Förstår de inte hur farligt det är där borta, längre bort på stranden?
Det smäller och låter, och fullt med skällande hundar, som rusar omkring? Jag brukar följa med så långt som jag anser någorlunda säkert, sen får de fortsätta sin färd på egen risk. När de, förhoppningsvis, återvänder sitter jag på trappan och väntar. Glad över att vi klarat ännu ett år.
Inlägg
