Om gurkockupation och skräptunna

Vad har hänt? Har jag ramlat ner i ett rör?

 

Nä, jag ligger ju bara i korgen för trädgårdsskräp!

Växthuset är min absoluta favoritplats. Så fort matte öppnar dörren tassar jag in. Först tittar jag till mitt magiska hörn, som dessvärre har krympt betänkligt. Jag kan precis krafsa litet med tassen i kanten av ena hörnet. Resten är ockuperat av en jättekruka med gurka i. Som jag inte gillar. Varken krukan eller gurkan. Min företrädare hos matte och husse, Gustaf den förste, han älskade gurka. Han hade säkert inte haft några invändningar mot gurkockupation. Det har jag, men ingen bryr sig, förstås.

Nåjam, förutom mitt magiska hörn har jag en plats till jag tycker om i växthuset. Det är tunnan matte lägger vissna blad och sånt i. Med ett elegant hopp svingar jag mig direkt över kanten. Det är nödvändigt, för kanten tål inte kattbelastning. Då viker den sig och ramlar. 


Tunnan har precis lagom storlek för en ihoprullad katt, och är ett skönt ställe att ta en kattlur i. Och när matte nu i princip fråntagit mig mitt magiska hörn, har jag avtvingat henne ett löfte att tunnan bara får fyllas så mycket att botten täcks av ett tunt lager, ej stickigt avfall.

Menyförbättring

Visst hade ni också en härlig helg? Ni hade väl också sommar? I lördags rymde matte och husse tidigt på morgonen, och kom inte tillbaka förrän det var sen kväll. Vad gjorde det, jag ville ju ändå vara ute. Och så hittade jag min matskål i växthuset, det var en trevlig överraskning. 

I söndags hade jag gäster mest hela dagen, men jag överlät det mesta av värdskapet till matte och husse. Det var ju så jamarskönt att bara ligga ute och sola och njuta av livet. Gästerna tyckte förresten att jag blivit mager. Nu brukar jag bli det på somrarna. Det är precis som om pälsen krymper då, när jag är ute springer. Min favoritgranne brukar alltid vara orolig för mig, och tro att jag är sjuk. Sedan påstår han att jag är, hm, aningen rundlagd på vintrarna. Samma sak år från år.

Nåjam, hur som helst, så har matte beslutat att jag ska få litet extra blötmat ett tag. Precis som Piff. Fast hon är minsann inte mager. I stället var det något med att hon bajsade stenkulor. Och sådana ska inte komma från en katt, utan från berg. Sedan hon började med blötmaten har stenkulorna slutat komma.


Jag har nog förstått att Piff och matte fifflat med något i köket på morgnarna. I morse överrumplade jag Piff, när hon stod och käkade sin go'mat. Jag hade visserligen fått och ätit upp min påse, men hennes doftade jättegott, så jag tog helt sonika över. Idag har jag varit helt mätt. Och fått så mycket sol, att jag fått lägga mig i skuggan ibland. Då är det sommar!