Lisa: Vilket skräp!

Hmm, undrar just hur hållfastheten är på det här tyget?

Känns som rätt dålig kvalité?

Och inte hjälper det att kliva upp på kanten heller...Varför köper de sånt skräp som man inte klättra i??

Två plus två

Jag har fönster åt två håll. Antingen mot gatan, eller mot stranden. Mot varje håll har jag också två fönster. Mina favoriter är de två mot stranden. Jag har fått kompromissa med matte när det gäller tillgängligheten. Som ni kan se står skräp i vägen för bättre spaningsmöjligheter. Men i det andra fönstret, i sängkammaren, är det rensat. Åtminstone finns inget störande.

Det ena fönstret mot gatan bryr jag mig inte alls om, trots att där finns gott om plats. Ändå har man full uppsikt över Restaurang Pipiga Pilfinken därifrån. Men hur kul är det? Jag vill ju besöka stället kattligen! Från det andra fönstret brukar jag bedriva viss spaning. Där finns en bra sittplats, men det är för det mesta rätt händelsefattigt där utanför.

Som ni förstår, tillbringar jag mesta arbetstiden i sängkammaren. Förutom när min hjälp behövs på kontoret, förstås! Att husse är den som har största hjälpbehovet där insåg jag för länge sen. Så just nu, när han är borta, kan jag ägna mig mer hundraprocentigt åt traditionellt kattliga sysslor. Helt okej, det med. Huvudsaken man håller igång!


 

Mitt starkaste protestjam!

Nu måste jag lägga in mitt allra starkaste protestjam! Ni kan aldrig tro vad jag utsatts för?!

De som följt mig en tid vet att det i mitt kök finns ett monsterskåp. Med detta menas inte ett enormt stort skåp, utan ett innehållande ett monster. Eller åtminstone ett jaktbyte av något slag. Om detta faktum är vi alla tre katter totalt eniga, även om jag är den som flitigast utövar tillsynen där.

Nu hade det gått ovanligt lång tid utan denna tillsyn, så jag hoppade in där, trots att skåpet var belamrat med skräp precis överallt. Att jag kunde klämma in min ståtliga kropp och komma förbi allt var en bedrift! Det är just att kliva över det första som är det svåra, för skåpet är smalt. Men det är också långt! Så långt, att det går in långt bakom spisen, och där inne vill människorna inte ställa prylar, eftersom de inte når dit. Naturligtvis är det just det utrymmet som hägrar!

När jag som bäst höll på med min inspektion där inne hörde

Precis utsläppt arg katt

jag en smäll. Dörren stängdes! Jag avvaktade en stund, men försökte sedan påkalla uppmärksamheten. Att låta kastruller slå mot varandra hörs. Kan man tycka. Och jodå, matte gick in i vardagsrummet och undrade om Puff, som stod uppe på soffkanten, vält ner något? 

Sedan gick en lång tid. Jag är ju en mycket tålmodig katt, van vid väntan, så jag avvaktade. Till slut tyckte jag ändå att nog fick vara nog, och ställde till med ett rejält brak där inne i mörkret. Då, äntligen, reagerade matte. "Är det nån som är instängd?" frågade hon husse, och strax efteråt öppnades dörren. 

Som jag redan jamat, är hyllorna där helt nerskräpade, så det tog en liten stund för mig att knixa mig ut. Jag visade med några väl valda jam vad jag ansåg om behandlingen jag utsatts för. Förutsätter att detta övergrepp aldrig ska upprepas! 

Här e´ jag!

Nån som ser mig? Jag har hittat ett nytt ställe i växthuset. Ett ganska perfekt katthus. Matte trodde ända tills nyligen att det var ett skåp att förvara trädgårdssaker i. (Var får de allt ifrån?) När hon hade tagit bort en del onödigt skräp där inne, kunde jag demonstrera dess rätta användningsområde.

Visst ser ni mig?

Jag är ju HÄR!

Som väl är, har matte insett att det är ett katthus och inte ett förvaringsskåp. Kan därför med tillförsikt se fram emot att finna mitt hus ledigt när jag behöver dra mig tillbaka.

Monsterjakt igen

Den senaste tiden har jag börjat misstänka att skåpmonstret återvänt. Gjorde några ytliga besiktningar av skåpet i förra veckan, men kikade bara in. Idag beslutade jag mig för att överrumpla det. Med bestämda steg tassade jag fram till skåpet, satte tassen i dörrspringan och slet upp dörren snabbt, så monstret inte skulle hinna gömma sig. 


Som vanligt hade matte ställt fullt med skräp i vägen, men jag lyckades ändå klämma mig in och få en överblick. Framför allt kunde jag nosa där inne, och jag är nästan helt säker på att skummisen har hittat hit igen. Jag måste utöka bevakningen.


Ber om ursäkt att det blev sent ikväll igen. Det är ingen som helst ordning på min sekreterare just nu. Hon bara försvinner hela tiden. Hon har inte fattat att julen ska innebära lugn och ro.