Sjukhusbesök

I lördags kröp jag längs golvet in under sängen och ville inte komma fram. Då ringde mina människor till djursjukhuset.

Det är ett HEMSKT ställe!!!

Men jag hittade ingen flyktväg. Jag blev så hemskt illa behandlad sen, ni kan inte tro vad de gjorde?! De tvättade och bände, stack mig med den ena sprutan efter den andra. Sedan sa de åt matte och husse att komma tillbaka om nån timme. Efter det minns jag inte så mycket, jag blev väldigt trött. När jag piggnade till hade en klo försvunnit, den som satt litet högre upp på benet. De påstod att den satt lös efter slagsmålet. Och att jag hade infektioner både här och där efter det.

Nu tycker jag livet är riktigt eländigt. Även om jag inte har ont, för jag får nån slags morfin tre gånger varje dag. Det är okej. Men antibiotikan...den är PEST! När matte kommer med den sprutan gör jag allt för att försvara mig. Har liksom passerat min gräns för tolerans nu. Efter det kommer ögonkrämen. Kan jag till nöds acceptera. Men den förjamade TRATTEN!! Ska jag ha minst en vecka. Lyckades få den av mig förut, åh, vilken lättnad! Då kom matte och förstörde lyckan genom att sätta tillbaka den med ett extra band, så nu är det väl kört, är jag rädd? 

Min enda tröst i denna miserabla tillvaro är att få ligga så här, på husses ben. Då är livet nästan som vanligt igen, för en stund. Och vettisen trodde att jag skulle klara av det här, och bli som innan slagsmålet. Det hoppas vi på, allihopa.

Om sjukhus tycker jag inte

Hade precis börjat vänja mig vid att bli sprutad i ögat tolv gånger om dagen. Sprut, och somna om, liksom. Att då bli instängd i den eländiga buren igen kändes inget vidare.

Dubbelt suckjam...

Varningsklockorna ringde i full styrka, och jag luftade högt mina farhågor under bilfärden. Det blev exakt lika hemskt som jag trott.

Först lurade de mig nästan att det skulle bli trevligt, för tratten togs av. Äntligen kunde jag genomföra litet pälsvård! Fast så igengrott som det var hann jag bara en liten fläck, innan tortyren satte igång. Återigen skulle det droppas, grävas och dras i mitt stackars öga. Och, kan ni tänka er, trots att jag var så medgörlig och samarbetsvillig man kan förvänta sig, måste det hämtas förstärkning! Mina tassar var tydligen i vägen? 

Efter mycket om och men beslutades att jag skulle få två sprutor och ny medicin. Antibiotika inte bara droppat i ögat, utan som tabletter också. Droppar tolv gånger om dagen och tabletter två gånger om dagen. Tur jag får vara ifred på nätterna!

På måndag ska min vanliga vettis titta på ögat igen. Om det inte är bra då ska jag till en ögonspecialist på sjukhuset. Idag var hålet i ögat lika stort, men inte lika djupt. Nu hoppas jag verkligen att det är mycket bättre på måndag, för det där djursjukhuset är inget behagligt ställe!


 

Puff jamar om sitt sjukhusbesök

Jag har blivit grundlurad! Hörde matte prassla med något gott, så jag skyndade mig dit. I nästa sekund var jag inlåst i den hemska buren, och utburen i bilen. Efter en lång resa blev utsläppt här. Kände minsann igen mig, det var det där tortyrstället jag bodde på några dagar i april.

Men jag ska allt hitta mig en väg härifrån, det ska jag!

Hmm, frågan är bara hur man öppnar???

Ska man behöva tåla sån här behandling bara för att man råkat kräkas litet? Eller, kanske inte så litet, över halva hallgolvet, men ändå? Det är väl inte konstigt om jag inte ville ha någon mat idag då?

Men vet ni vad? Efter att snällt ha gått med på klämningar och annat otrevligt fick jag mat! Och god, dessutom! Jag åt så mycket som jag fick. Sen blev jag helt slut, bara måste få luta mig en stund. Kändes rätt tryggt under husses stol.

Tji, vad jag bedrog mig, kan jag jama! Rätt som det var lyftes stolen bort, och någon lyfte upp mig i nackskinnet!!! Och sedan blev jag satt i tvångströja och påtvingad tratt!!! Jag förstod att de tänkte mörda mig, och slogs för livet, naturligtvis! Sedan kände jag hemska stick i nacken, flera gånger, medan de tryckte ner mig hårt. Till slut gav jag upp. Efter en stund gav de till min stora glädje också upp, och jag befriades från allt. Allra bäst var att bli nedsatt i buren. Hur kunde jag tycka att den var hemsk förut? 

Nu har jag kommit hem igen, och gissa om jag behöver vila mig efter den här behandlingen? Ska krypa ner under mattes överkast, och där stannar jag nog hela kvällen. Minst.
Hälsningar, Puff

Liten kommentar från matte: Puff fick några riktiga kaskadkräkningar igår kväll, följt av matvägran och trötthet idag. På sjukhuset ville de att hon skulle komma in på eftermiddagen. Hittills har hennes behandling gått så oerhört bra på alla sätt, så det var ett tufft bakslag. Undersökningen visade inget speciellt, hon var litet uttorkad, och fick dropp för det plus något aptitretande, också i spruta. Veterinären trodde att kräkningarna kunde vara en reaktion på foderbytet, så nu går vi tillbaka till det gamla. Åtminstone till på fredag, när hon ska ultraljudsundersökas igen, och vi ska träffa vår "vanliga" veterinär.