Ni ska inte tro att det är bara Gustav som tycker det här skåpet är extra intressant! Jag känner också doften av något märkligt där inne, men ännu har jag inte tagit mig längst in i det avlägsna, mörka hörnet. Det är ett konstigt skåp. Fortsätter långt, långt bortom dörrarna?
Gustav är duktig som tagit sig över alla bunkar som står i vägen. Så angelägen är inte jag. Matte får allt bana väg för mig om jag ska göra annat än besiktningar av dörr-området. Man kan jama att min uppfostringspedagogik är betydligt mera strikt och tydlig än Gustavs.
Så innan jag får hyfs på matte (det kommer Gustav nog aldrig få, så mesig som han är), överlåter jag den inre skåpbesiktningen till honom. Jag prioriterar annat, som till exempel att uppfostra människorna att sitta/ligga stilla tills jag finner det dags att resa på mig. Mycket viktigare!
Att uppfostra sina människor tar oftast lång tid. Och som katt väljer man vilka viktiga strider man ska ta som belönar OSS bäst. Tror att du kommer att få bra pli på dina människor till slut. Men att Gustav är mesig det tror jag inte. Däremot har han blivit äldre och visare samt tar det lugnare, i motsats till dig som är ung och kraftfull.
Jag är helt säker på att jag kommer lyckas! Redan nu har jag nått väldigt långt, längre än någon av mina företrädare. Det viktigaste är att de numera vet vem som har befälet här. Resten blir ju mera finslipning av detaljer! I mina ögon är Gustav i alla fall litet mesig...
Näe, tvärtom! Gustav har ju klivit över alla hinder matte ställt i vägen. Jag väntar tills jag har öppen och klar väg in till det innersta. Men jag känner ju LUKTEN av, vad det är nu är som gömmer sig där inne?
Det kanske är lika bra att du stannar vid dörrområdet? Bäst att överlåta de inre regionerna åt Gustav. Du har ju fullt upp ändå med att uppfostra matte. Det kan nog vara knepigt att få henne att göra som du vill.
Så sant! Jag har ett heltidsjobb med min uppfostran. Och det gäller att vara smart. Få henne att tro att hon uppfostrar mig. Det brukar löna sig. Då säger hon att jag är duktig och jag får en godisbit. Hon går på det, hela tiden!
Att uppfostra sina människor tar oftast lång tid.
SvaraRaderaOch som katt väljer man vilka viktiga strider man ska ta som belönar OSS bäst.
Tror att du kommer att få bra pli på dina människor till slut.
Men att Gustav är mesig det tror jag inte.
Däremot har han blivit äldre och visare samt tar det lugnare, i motsats till dig som är ung och kraftfull.
Ozzy
Jag är helt säker på att jag kommer lyckas! Redan nu har jag nått väldigt långt, längre än någon av mina företrädare. Det viktigaste är att de numera vet vem som har befälet här. Resten blir ju mera finslipning av detaljer!
RaderaI mina ögon är Gustav i alla fall litet mesig...
Menar du att du varit LÄNGRE in i skåpet än vad Gustav har varit??... I så fall - såg du monstret?
SvaraRaderaNäe, tvärtom! Gustav har ju klivit över alla hinder matte ställt i vägen. Jag väntar tills jag har öppen och klar väg in till det innersta. Men jag känner ju LUKTEN av, vad det är nu är som gömmer sig där inne?
RaderaDet kanske är lika bra att du stannar vid dörrområdet? Bäst att överlåta de inre regionerna åt Gustav. Du har ju fullt upp ändå med att uppfostra matte. Det kan nog vara knepigt att få henne att göra som du vill.
SvaraRaderaSå sant! Jag har ett heltidsjobb med min uppfostran. Och det gäller att vara smart. Få henne att tro att hon uppfostrar mig. Det brukar löna sig. Då säger hon att jag är duktig och jag får en godisbit. Hon går på det, hela tiden!
Radera