Tick, tack

Man vill tassa ut...nä, klockan är för sent på kvällen? Man kliver upp, utvilad och pigg...nä, klockan är mitt i natten? Man vill ha frukost...nä, klockan är för tidig?

Bara några exempel på vad klockan ställer till med. För att inte jama om hur mycket den får bestämma för matte och husse?! Klockan verkar råda över det mesta. När de ska kliva ur sängen på morgnarna. Eller äta mat. Till och med när de ska lägga sig på kvällarna?

Vad är naturligare än att vakna och börja jobba när man sovit klart? Äta när man är hungrig, och lägga sig när man är trött? 

Fast visst, de får väl leva som de vill, jag bryr mig inte så mycket om det. Men tänk, vad trevligt det skulle vara om de bara kunde följa sina instinkter och behov, precis som jag gör. Åtminstone försöker göra, så långt det är möjligt, tills deras regler sätter stopp.

Om jag fick bestämma, skulle all indelning av tid upphöra i mitt hus. Förmodligen är detta en alltför djärv önskan med kännedom om mina människors konservativa hållning i frågan. Men drömma kan man alltid göra.

Idag är det regn och blåst här nere, men jag hoppas det blir en bra helg sedan, för både mig och alla vänner som tassar in här!

Jag är nyfiken gul

Jag tror att många människor har glömt att vara nyfikna. Min erfarenhet är, att de bara går förbi massor med spännande saker utan vidare undersökning. De varken stannar till, böjer sig ner eller nosar på någonting. Om de visste, vad mycket värdefullt de missar genom sitt jäkt!

Jämför bara med oss katter. Hur många gånger varje dag stannar vi inte till, även om vi tassar exakt samma väg varje dag, och kan varenda del av vägen? Men vem vet, kanske just idag kan jag hitta något nytt? En ny doft, ett nytt perspektiv, en annan färg? 

För att inte jama om, när vi upptäcker ett outforskat rum av något slag! En hålighet, en öppen dörr som brukar vara stängd, ja, vad som helst som man kan krypa in i. Genast väcks vår nyfikenhet! Vad kan finnas där inne! Man bara måste, måste få veta!

Vad jag förstått efter att ha studerat minisen, som kryper omkring här ibland, finns vissa sådana kattliga instinkter hos honom. Tyvärr verkar de ofta motarbetas av hans större människor? Framför allt verkar han inte få nosa på vad han vill?

Nog tror jag att våra tvåbenta vänner skulle må mycket bättre om de 1) tog sig tid att upptäcka allt det som finns utanför vägen de går på 2) vågade sig in även på osäker mark. Så mycket vi katter har att lära våra människor!

Nu ska jag önska alla kompisar och era människor en riktigt skön sommarhelg! Hoppas ni mår bara bra allihop! Vi tassas igen på måndag!