Ingen vet bättre

Om du -till exempel- känner att torra brödkanter är det som du mår bäst på, så bry dig inte om andras höjda ögonbryn, förvånade blickar eller förmaningar om onyttigheter!

Om just det här ur min klokbok anser jag, att våra människor har en klar fördel gentemot oss katter. Hur enkelt är det inte för dem att verkligen göra det som de känner är bäst? Att modet och beslutsamheten fallerar ibland, är en annan sak. 

Vi katter vet minsann för det mesta vad som är bäst för oss, men våra problem att få önskemålen uppfyllda är svåra, för att inte jama omöjliga. Våra tvåbenta är alldeles för litet samarbetsvilliga. Jag kan ju inte bestämma att 'nu ska jag bara äta blötmat i fortsättningen'. Matte däremot, hon har full frihet att besluta om precis allt hon vill äta. Eller inte äta. 

Ibland verkar det som om det också är ett problem, konstigt nog? För hon läser om än det ena och än det andra som inte är bra. Rentav farligt. Fast nästa månad är det bra igen? Nya bud hela tiden. Jag tror, att det som man mår bra på ända in i själen, det är också rätt. Våga lita på det.

Hoppas nu ni får en riktigt bra helg! Själv ser jag fram emot att få provsmaka nya stickisar. Helt rätt godis för mig, kan jag jama! Vi ses igen på  måndag!

Nu är det KRIG!

Nu kan jag jama att skam tassar på torra land! Det är så oerhört att jag nästan sätter vitfisken i vrångstrupen!

Inkräktaren har invaderat Favoritgrannen! Min egen leverkorvsgranne! Ja, inte inne, naturligtvis, grannen skulle förstås aldrig komma på tanken att släppa in eländet. Men, som den självklaraste sak i världen, hoppade inkräktaren över staketet -MITT staket- och in på grannens tomt. Ni kan förstå min upprördhet och kaotiska tillstånd?  

Dessutom for grannen iväg i morse till tyska landet, och lämnade över bevakning och ansvar för sin tomt till mig. Till mig, alltså! Innan han ger sig iväg, brukar han alltid försäkra sig om min tillsyn. "Du passar väl mitt hus nu, Gustav?" frågar han jämt allvarligt innan vi tassar av varann.

Nu är jag ju litet osäker på om inkräktare i form av katt ingår i vad som måste passas för? Men för min del är det solklart. Jag vill inte dela min bästa leverkorvsgranne med någon.

Vad jag gjorde med inkräktaren? Jagade iväg honom, förstås! Måste också erkänna att jag i stridens hetta nog jamade ett och annat icke rumsrent efter honom. 

Nu ska jag hålla ställningarna här några dagar. Redan på lördag ska grannen vara tillbaka. Tror han åkte iväg bara för att köpa min leverkorv. När han är så snäll, ska han förstås hitta sin tomt såväl inkräktar- som musfri när han kommer tillbaka. 

Kan ni tänka er det?

De' e' så skönt i solen, matte...

Men när du öppnar dörren kommer jag såklart!

Inte för att jag hade något ärende där inne, och jag ville därför ganska omgående ut igen. Men det hade ju kunnat stå en stor skål med vitfisk vid min matplats. Det är dumt att chansa. Då hade förstås Puff käkat upp alltihopa, om jag inte kommit in. Nu var det naturligtvis sorgligt tomt på vitfiskskålar där inne. Bara de gamla vanliga torra kulorna radade upp sig längs matskålskanten.

Igår började jag fundera på skällisar. Tänk att deras mattar och hussar måste gå särskilda kurser för att de ska kunna uppföra sig ordentligt! Och skällisarna finner sig i det? Kan ni tänka er en kurs, där vi skulle gå runt i en ring och lära oss att sitta och ligga på kommando? Jag blir alldeles matt av bara tanken! För dem går allt ut på att vara så mesiga och lydiga som möjligt. Då är de "duktiga"?
Det är då en jamrans tur att man är född till katt!