VULK-terapi

Jag håller på att VULK-träna min matte. Om ni inte vet vad denna terapi innebär, kan jag berätta att den står för "Vara

Tror det får vara nog för idag...

Ute Längre på Kvällarna". Det är viktigt att införa denna regel stegvis, har jag märkt. Tar man det för häftigt blir det ett jamarns liv, med letande och ropande. Det är därför klokt att förlänga utevistelsen enligt VULK-metoden. 

Principen är enkel. Kväll 1 stannar man ute en halvtimme längre än vanligt. Kväll 2 kommer man hem ungefär samma tid som första kvällen, medan man kväll 3 lägger på en halvtimme igen. Sedan upprepar man detta tills målet är uppnått.

Jag har nu nått en bra bit på vägen. I princip så långt som det är aktuellt just nu, för ännu är det inte riktigt läge för patrullering hela natten. Att genomföra grundterapin under en längre tid vet jag underlättar vidare steg, så just nu finslipar jag VULK-träningen. I slutet av juni påbörjar jag  fördjupningsdelen, skulle jag tro.  Går den lika bra som den här första delen, är jag fullt nöjd.

Kvällsdövhet

Jag får allt mindre lust att vara inne. Framförallt har jag blivit alltmer döv på kvällarna, när jag ska in. Med det menar jag, när matte vill, att jag ska komma in. Inte ens när jag ligger så nära som under bilen, bara några meter från en ropande matte, kan jag uppfatta något? Jag ser väl att hon rör på munnen, det är allt. Men det känns inte som att det är något som angår mig? Jag iakttar henne noga, för att visa, att jag i alla fall uppmärksammat hennes närvaro.

Märkligt att matte inte hörs när det börjar mörkna? Det ser ju ut som hon säger något...

Hittills har jag av ren godhet uppoffrat mig, och tassat in till slut. Men nu när nätterna börjar bli varma, tror jag att det snart är dags för att prova på campinglivet, och sova under bar himmel. Om det blir någon tid över till sömn?