Då följer jag med nästan fram till dörren. När han öppnar, sitter jag förstås kvar, och väntar tålmodigt på att han ska inse vad det var jag jamade. Ofta försöker jag än en gång förklara, "maaaaat...inte uuuut." Tar det sakta och övertydligt för säkerhets skull. Om han då frågar "Men ska du inte gå ut, Gustav", är det bara att ge upp och tassa tillbaka till matskålen. Där får jag visa med kroppen vad som gäller, när jamiskan tydligen är för komplicerad för honom att förstå.
Nu ska ju till husses försvar påjamas, att han varit borta så mycket hela året. Han har inte alls fått den undervisning som matte, så kraven kan heller inte ställas så högt. Eftersom han kommer vara hemma för det mesta i sommar, ska jag med det snaraste sätta in stödundervisning. Och jag kommer påfordra att även matte närvarar och friskar upp sina kunskaper.
Repetition krävs:
