Och hon som får sova

Ingen husse hemma den här helgen, men vi har haft det så bra, matte och jag. Särskilt på nätterna. Det är mycket konstigt, när husse är här får jag sån arbetslust i tidiga morgontimmarna, vilket jag också högt och tydligt berättar. Med bara matte att tillgå, händer inte det? Om och när jag får behov av litet spaning, hoppar jag tyst upp i fönstret och sitter där en stund. Sedan smyger jag lika stilla tillbaka, och lägger mig hos matte. Husse tycker det här är aningen orättvist? Han borde väl se det som en komplimang, att jag tilltror honom om att kunna gå upp och släppa ut mig? För se, det är jag ytterst tveksam till att matte klarar?!

Det har varit onödigt mycket blåst de här dagarna, men solen har gjort mina växthusbesök väldigt behagliga. Tyvärr har där varit stängt idag, för det har varit ett riktigt ruskväder, och matte har satt dit en massa småplantor, som inte får bli kalla. Ni ser vilka prioriteringar som görs här? Och jag som låter henne få sova hela nätterna!