Ingen kattälskare, hoppas jag?

Idag har mina människor varit borta hela dagen. Tyvärr fattade jag inte att jag skulle bli instängd så länge. Då skulle jag inte påfordrat ingång när de gav sig iväg. Den här dagen har alltså mest ägnats åt slappande här inne.

Under tiden har jag i alla fall hunnit fundera på saker. Till exempel, hur ni jamar olika saker? Har ni några speciella ljud ni använder för att väcka uppmärksamhet? Eller något särskilt ni gör? Puff har en grej, hon krafsar på stolsbenet där matte sitter när hon vill något. Puff alltså. Det är hon som både krafsar och vill. Bäst att förtydliga, ifall detta läses av tvåbenta. 
Piff skriker när hon vill ut. Inte alls likt mitt ut-jam. Jag vill gärna höra om ni har några speciella jam eller knep!

Igår kväll, sent, blev vi rätt bekymrade, alla vi katter, för det lät något där ute. Som en katt som skrek jättehögt. Vi tassade runt och kollade i alla fönster. Matte öppnade dörren litet grand för att höra bättre. Hon var rädd att någon skadat sig, eller så. Skriken höll på jättelänge, till slut orkade vi inte bry oss längre. Då kollade matte i sin ajfån, där har hon fågelljud inlagda. Det var en kattuggla vi hört! Hoppas att den heter så för att den låter som en katt, och inte för att den älskar katter till middag.

Det är fredag igen. Jag har uppmärksammat att matte köpt hem mina favvogodissticks med lax och forell. Fredagsmys! I morgon ska minisen komma med sina människor. Hoppas de har med sig min stol. 
Och så hoppas jag att alla mina kompisar och deras människor får en riktigt härlig helg med mycket sol!

Fram med sticksen....NU!

Mycket ska man höra....

Jag höll matte sällskap som vanligt idag, när hon satt på sin cykel och trampade. Samtidigt lyssnade vi på ett program om katter. Nu är det ju så, att hur mycket somliga kallar sig experter på oss katter, så gör ju deras naturligt begränsade hjärnor, att en del blir helt galet. Visst, jag kan villigt erkänna att mycket klokt också kom fram. Tror jag tar det kloka först. 

"Katter lever i nuet, något som också vi människor borde lära oss mera". Det var nog det klokaste jag hört på länge i radion. En katt noterar och begrundar, till exempel, när något sorgligt hänt. Sedan anpassar den sig fort till den nya situationen, och låter livet gå vidare. Det här är ju en av våra styrkor, som vi alla vet. Och bara ett område av många, som våra människor borde lära sig av.

Sedan pratade hon om att man lätt kunde slippa 74 oönskade katter, och det låter verkligen helt fantastiskt! Hur det skulle gå till förstod jag inte riktigt, men tydligen skulle något plockas bort på oss killar. Om man gjorde det på bara en kille, skulle alla de oönskade slippa födas. Jag tror att jag redan är plockad. Hoppas det, för inte vill jag ha några fler katter här.

Nu måste jag ta det dumma också. Det, som tydligt blottlade begränsningen i människors empatiska förmåga. En matte undrade hur hon skulle få katten att sluta väcka henne klocka fyra och begära mat? Ja, ni hör ju?! Stackars katt, som är utan mat vid den tidpunkten! Riktigt häpnadsväckande var sedan svaret från "experten". Sätt in öronproppar och stäng dörren. VA? Jama om brutalt! Riktigt pälsresande. "Efter en vecka har katten lärt sig, och slutar väcka sin matte," påstod hon. Nä, det är klart, katten håller väl på att tyna bort av svält vid det laget. 

Man lär sig en hel del om de tvåbenta genom att lyssna på kattprogram.