Kan ni känna hur skönt jag har det här, på trappan till vedboden? Här är det alldeles lugnt, och solen gör min päls sommarvarm. Hela kroppen slappnar av, och gör att jag har svårt att hålla mig vaken. Ögonlocken liksom faller ner av sig själva. Jag mår så bra, så bra.
Det är ju så här livet alltid ska vara, egentligen. Att njuta av. Synd att det inte är så. Alla dessa kalla dagar som kommer och förstör. De bara finns där, utan min tillåtelse. Men när jag sitter där, i solen, bryr jag mig inte längre om det som var. Jag bara tar emot, och gläds åt att vara en katt som sitter på en vedbodstrappa och njuter.
Inlägg
