Ger inte upp

Matte och jag har just haft en diskussion (igen!) om när jag ska komma in på kvällarna. Som ni säkert kan se, är jag inte alls nöjd med utfallet. Hon påstår, att om jag tassar ut efter nio, blir jag ute till fram på småtimmarna. Jaha? Kan väl hända. Än sen då? 

Dessvärre har jag en känsla av att vi kommer få svårt att nå en gemensam ståndpunkt i den här frågan. Hur många gånger har vi redan diskuterat saken? Avsevärt fler än jag har klor på tassarna i alla fall! Hon är envis, men det är jag också. Än har jag inte gett upp.

 

Är det bra att va'!!

Vi har redan konstaterat det massor av gånger, hur våra kattliga egenskaper borde vara en ledstjärna för våra människor. Egentligen är det svårt att plocka ut bara tre värdefulla drag, men en envis och tålmodig optimist får förmodligen rätt många av sina målsättningar infriade.

Själv är jag kanske tålmodig i överkant, men jag tror ändå det har gagnat mig i det långa loppet? Så jag känner att jag har ganska torrt på tassarna, när jag vidarebefordrar dessa mina råd till tvåbeningarna.

Det verkar som om både tålamodet och optimismen behövs just nu för den som väntar på vår och litet värme, men jag önskar ändå alla mina vänner en härlig helg!