Matte och jag har just haft en diskussion (igen!) om när jag ska komma in på kvällarna. Som ni säkert kan se, är jag inte alls nöjd med utfallet. Hon påstår, att om jag tassar ut efter nio, blir jag ute till fram på småtimmarna. Jaha? Kan väl hända. Än sen då?
Dessvärre har jag en känsla av att vi kommer få svårt att nå en gemensam ståndpunkt i den här frågan. Hur många gånger har vi redan diskuterat saken? Avsevärt fler än jag har klor på tassarna i alla fall! Hon är envis, men det är jag också. Än har jag inte gett upp.
Inlägg
Oj, du ser verkligen MISSnöjd ut! Verkar vara ett ganska låst förhandlingsläge! Men innerst inne vet du nog att hon BARA är så rädd att det ska hända bästaste Gustav något på natten när du är ute!
SvaraRaderaLåst är bara förjamet! Nä, har nog litet svårt att inse det där att "vara rädd om"? Anser mig förstås fullt kapabel att ta tass om mig själv! Men om ni jamar det, får jag väl tro er!
RaderaOm det är ett helt hopplöst läge får du ju i värsta fall begära förlikning.
SvaraRaderaDu får hävda kattligrätt istället för civilrätt.
Då borde ju matte ge sig, för där har hon ju inte chans mot dig.
Om du vill kan jag ställa upp som domare.
Ozzy
Ha-ha! Du känner inte min matte!! Finns det nåt som heter domstolstrots? Du skulle kunna klubba hur många domar som helst, men skulle hon bry sig? Och det allra värsta är, att jag vill ju inte att hon ska hamna i finkan heller! Är rädd för att jag måste bita i den sega ödlan när det gäller det här?
RaderaJam tror att det här problemet har mycket med tvåbeningarnas snedvridna dygnsuppfattning att göra. De tror ju att det är jätteviktigt att ligga och SOVA framåt småtimmarna. De kan helt enkelt inte förstå att det är då mycket händer och det är då vi kan behöva komma in när vi är klara.
SvaraRaderaDet är precis så det är! "Nu ska vi lägga oss, Gustav" säger de när kvällen knappt har börjat? Om detta har vi tragglat kväll efter kväll, och det är bara nån sällsynt gång jag lyckas med KNEPET. Det är att inte komma hem alls, inte lyssna på lockrop om mat. Men då blir jag förstås rätt hungrig. Hur man än gör har man svansen bak.
RaderaEnvis katt vinner! *stampar* Vi håller på dig och hoppas på en snabb seger.
SvaraRaderaTack för support! Skönt att veta att man har vänner!
RaderaJag tror det tyvärr är mer eller mindre omöjligt att få våra tvåbeningar att förstå att vi vet vårt eget bästa och att de skall lyssna på oss som är så pass mycket klokare och förståndigare. De verkar alla lida av någon kollektiv vanföreställning om att de vet bäst.
SvaraRadera*nosbuffar*
Jag kan inte annat än hålla med, tyvärr, för det är den uppfattning jag också fått. Och med 17 år på nacken har jag ju en del erfarenhet att ta av. Men hoppet är det sista som överger katten, eller hur?
Radera