Förolämpad

Idag blev jag riktigt förolämpad av matte. Vi hade varit i växthuset en stund. Matte hällde vatten i krukorna. Jag satte mig för säkerhets skull på bordet, för ibland stänkte det oroväckande. Matte klippte av några gurkor, och jag kontrollerade om det var något ätbart. Det var det inte.

Efter det tyckte jag inte att jag hade så mycket mer att göra där inne, så jag tassade ut för att lägga upp strategin för nästa arbetspass. Hittade mycket snart en lämplig plats för detta ändamål. Alldeles precis utanför växthuset, faktiskt. Det var då som jag blev förolämpad.

- Du är expert på att ligga i vägen, Gustav!

Precis så illa uttryckte sig min matte om mig! Jag kan väl inte hjälpa att gången där är så smal, hon får väl hugga ner höggräset på sidorna så det blir tvåfiligt! Naturligtvis låtsades jag inte höra den illasinnade kommentaren, utan jag låg lugnt kvar och iakttog intresserat ett kryp på marken litet längre bort.

När hon klivit över mig, och var nästan framme vid trappan till mitt hus hade jag funderat färdigt på mitt jobb. Kom på att jag först måste få litet förstärkning i magen, så innan matte hunnit öppna dörren var jag före henne uppe på farstubron. Där ledsagade jag henne den sista biten till dörren i en lagom kattlig takt. Man ska inte stressa.