Vänner ska vårdas

Det var faktiskt väldigt längesedan jag hälsade på min favoritgranne. Illa. Visserligen är det fullt upp med jobb på Mitt Område just nu, men det är ju människomanér att skylla på "mycket att göra" när de försummar sina vänner. Så ville inte jag ha det. Alltså tog jag mig tid att tassa över till grannen idag.


Han verkade bli väldigt glad över mitt besök, och välkomnade mig artigt. Nästan direkt undrade han om han fick bjuda på något, och det tackade en svulten katt givetvis inte nej till. 


Det där är en scen som upprepas varje gång jag kommer dit. Jag får någon godsak, tassar sedan runt på en inspektion av olika rum samt en speciell garderob. Slutklämmen blir en provliggning av hans säng. Den har hittills varit helt till belåtenhet. För säkerhets skull testar jag den ganska länge. Det är ju svårt att avge ett rättvist omdöme efter bara en kort liggtid.


Jag vet inte varför jag dröjde så länge med min visit? Väldigt dumt. Man ska ju vårda sina vänner.

En katt i soffan

Tänk ett rum. Där står en soffa, ett bord, några fåtöljer. En bokhylla. Det är städat och fint i rummet. Blommor i fönsterna. Ett trevligt rum.

Så tänk samma rum. I soffan ligger en katt och sover, hoprullad, med svansen över nosen. Den andas lugnt, och ser helt fridfull ut. 

Med ens har det fina rummet blivit levande, fått en själ. Katten är det första man ser, när man tittar in i rummet. Hur pyntat och fint rummet än är för övrigt, kan sakerna inte förmedla den känsla av värme och liv, som katten gör. Bara genom att ligga där. Fast så liten, uppfyller den rummet.

Vi hjälper människor att må bättre bara genom att vara hos dem. Alla förstår tyvärr inte sitt eget bästa, men de flesta gör det. Och de har säkert upptäckt hur bra de mår av att ha en katt (minst) i soffan. Nu gäller det att sprida den kunskapen, så att flera tvåbenta blir gladare i själen.

Önskar er en mysig andra advent. Vi tassas på måndag igen!

P.S. Min sekreterare rymmer nu D.S.