Husse och jag surar

Jag har inte varit på vänskaplig tass med husse idag. Först blev jag sur på honom, och sedan blev han sur på mig. Jag anser förstås, att mitt surande var betydligt mer relevant än hans. 

Ni vet ju att ett av mina favoritställen är växthuset. Jag älskar att ligga på bordet där inne. Det brukar alltid vara så varmt och skönt där, ombonat och mysigt. Av någon anledning har varken matte eller husse varit där på jättelänge, så när husse gick in där blev jag lycklig. Skyndade mig in, innan husse hann stänga dörren. Medan han tittade på några kala grenar på väggen, passade jag på att kolla utrymmet längst bort. Där fanns det alldeles fullt av spännande dofter att utforska. 

Rätt som det var hörde jag husse gå ut igen, och stänga dörren. Först brydde jag mig inte, men efter en stund började jag förstås undra. Och inte var det lika varmt som jag mindes heller. Ungefär som ute. För att göra en lång historia kort, där fick jag sitta och vänta i tjugofemton timmar, innan de fattade där inne, att det inte tassade omkring någon Gustav. När de upptäckte det, gick husse ut för att se om jag "smitit" in med honom. Smitit?! Jag tassade ju in högst legitimt och synligt. Vad är det för fel på människors syn?

Där inne satt jag

Sedan gick det ett tag, och allt lugnade ner sig. Jag och matte jobbade litet ute trädgården. Följde med henne in efter det, och tassade iväg för att se efter vad husse hade för sig. Han satt framför datorn och höll på. Då hoppade jag upp, för att närmare undersöka vad han gjorde. Gissa vad!? Han blev arg, och påstod att jag suddat bort allt han gjort på sidan. Tydligen hade jag råkat trycka på någon tangent. Nu fick han göra om allt, och det var jättemycket jobb, sa han anklagande. Ursäkta, men är det mitt fel att han är kass på att trycka på spara-knappen? Jag ville ju bara i all vänlighet vara nära honom. 

Så är läget just nu. Tror jag håller mig till matte i kväll.