Hör till åldern?

Så var den midsommaren slut. Synd. Det var så mysigt med alla snälla människor som kom och hälsade på mig. Jag har märkt, att de jag träffar alltid blir så glada? De får en särskild röst, som de bara använder när de pratar med mig. Jag tycker om när de låter så. Därför får de också klappa och klia mig. Och många var det, som ville klappa mig på midsommarafton, men jag tassade runt, så att alla skulle få sina behov tillfredsställda. Praktiskt nog satt hela sällskapet samlade på min altan, så jag glömde ingen. 

Morgonen därpå tog vi sovmorgon. Jag gör det rätt ofta nu för tiden. Matte säger att det hör till åldern? Kanske blir man mer morgontrött när man fyllt femton? I så fall är det ju tur, att också matte och husse börjar höra till den åldern. Jag tror åtminstone att de också fyllt femton år?

När jag väl fått sova ut, har dagarna fyllts av arbete, precis som vanligt. Efter frukosten har jag försvunnit på mitt, och endast undantagsvis kommit in igen före kvällsmaten. Inte ens då alltid frivilligt, det vill jag påjama. Mina försök att uppfostra matte och husse till att låta mig vara ute på nätterna går inget vidare. Det brukar irritera mig våldsamt ett tag på kvällen. Men när vi ligger i sängarna tillsammans, alla tre, då är jag faktiskt inte ett dugg arg längre.