Prasslet från en matpåse

I lördags undrade jag om matte rymt på riktigt? Hon försvann mitt på dagen, och skulle bara vara borta "en stund". Med det menas väl högst ett par timmar? Hon kom inte förrän sent på kvällen! Det hade inträffat oväntade saker, påstod hon till sitt försvar. Tur för henne att det hade varit fint väder! Men kvällsmålet var gott och rikligt, och det var skönt att sedan kura ihop sig i sängen. 

På söndagen kom det en massa blött på eftermiddagen. Läge för att vara inne, alltså. Och, vet ni, då uppsökte jag mitt Hemliga Ställe! Det där, som varken matte eller husse lyckats klura ut var det är? Förra gången fick jag ju ut husse att leta efter mig i ösregnet. För jag kunde ju omöjligt vara inne? Den här gången var matte ensam, och visste att jag var i huset. Hon letade och letade, överallt. Utom där jag var, förstås! Men när jag hörde prasslet från en matpåse som öppnades, ville jag förstås hålla mig framme. 

Sen måste jag berätta att den där fågelholken bara är till bekymmer! Nu får jag tassa ut enbart genom altandörren. Inte ligga ifred på min trappa utanför den andra dörren, för det blir ett sånt väldigt liv på mamma och pappa fågel. Jag förstår ingenting?