Bara arg?

Visserligen försvann husse, men jag har fått en fullvärdig ersättare! Nåjam, kanske inte riktigt lika mjuk och trampvänlig, men definitivt min favoritkliare och bästa nattkompisen! Helt perfekt hade det varit om hon dessutom släppt ut mig, men det hade väl varit att hoppas för mycket? Fast jag gjorde flera tappra försök att påjama mitt önskemål när det började ljusna, det gjorde jag. "Tror du han hade ont?" undrade min gäst. "Nä, han var bara arg", svarade min matte, helt känslokallt. Precis som att det kunde man ignorera?

Så är det att vara katt i det här huset.






 

Funderar på ilska

Nu blir jag ju sällan arg här hemma, inne i mitt hus. Faktiskt aldrig, när jag tänker efter. Men ute! Det är då de väller fram, känslorna. I alla fall när jag upptäcker något som inte ska finnas inom Mitt Område. Inkräktare. 

Varför då hymla om vilka regler som gäller här? Det får de veta direkt, rakt upp i nosen. Varför linda in sanningen i fågelfjädrar och muspäls? Nä, raka morrhår är det som gäller! Håller ni inte med?

Nu  hoppas jag förstås att både ni och jag slipper vara arga den här helgen! Att det ska bli en skön och mysig helg, och att våren äntligen ska hitta vägen hit !

När jag ville vara i någon annans päls

Det finns tillfällen jag helst skulle velat vara i någon annans päls. Som igår, till exempel.

Husse låg i sin säng och läste, och jag gjorde honom sällskap i mattes säng. Vi hade det lugnt och skönt. Då kom Piff och ville vara med, hon också. På sedvanligt sätt kröp hon in under överkastet nånstans vid huvudändan på sängen. Det gick en liten stund, och jag hade nästan somnat, när jag observerade något märkligt. Mattes kudde började röra på sig!? Och inte bara det, den höll på att falla ner över mig! 

Självklart måste detta mysterium undersökas! Jag reste på mig och kikade försiktigt bakom kudden. Såg ingenting. Alltså måste jag ta undan överkastet för att kunna se ordentligt. Det var ett stort misstag!! 

Ut rusade en tvärilsken Piff, skrikande otidigheter till mig. Inte nog med det. När hon fått ur sig det värsta kom nästa chock. Puff kom rusande, ställde sig mot sängen, funderade en liten stund. Sen kom högern, och jag fick mig en smocka rakt i nyllet. Efter det följde det jag tycker är allra värst: Det gemensamma påhoppet. Den som haft två ilskna kattfröknar på ryggen vet vad jag jamar om. 

Lyckligtvis blev de båda två bråkstakarna utvisade efter denna fula tackling. Matte stängde dörren med dem på andra sidan. Husse och jag fick ligga kvar och njuta av stillheten. Jag hörde minsann hur både Piff och Puff skrapade på dörren för att komma in till mig. Tji fick de!

Men jag ska nog inte undersöka bakom vältande kuddar någon mer gång.

Mat, inte ut!

Kjelle Bus har skickat mig en jättefin award. Han hade fått den ända från Amerikatt! Det känns riktigt högtidligt, måste putsa morrhåren ordentligt innan jag tackar. *putsa, gnida* Nu så duger jag nog....Bugar och tackar Kjelle Bus för den fina awarden!

Men det är inte bara att tacka och ta emot, jag måste jama sju saker om mig, saker ni inte redan vet. Hmmm, det blir inte lätt...Jag har ju inte haft några hemligheter för er, mina kompisar. Finns det alls någonting ni inte känner till?? *funderar hårt och djupt* Nä, nu har jag grubblat jättelänge, och kan kan inte komma på en enda grej jag inte jamat om redan. Jag har ju liksom hållit på några år, och samtidigt varit helt öppen med mina känslor, tankar och åsikter. Vet inte om jag berättat, att jag ursprungligen kommer från Tyringe, nära Hässleholm i Skåne? Men hur intressant är det, nu när jag bott i mitt nya hus i över åtta år? Jag tror jag får lämna wåk over på den uppgiften. Kanske måste jag bli mer hemlighetsfull, så jag har några uppgifter på lager om jag skulle få någon mer award? 

Och så skulle jag skicka awarden vidare till sju andra bloggkatter, ännu en omöjlig uppgift! HUR skulle jag kunna välja ut bara några, när jag tycker så mycket om alla? Jag gör som Stationskatterna, och skickar en award till er allihopa, ingen nämnd och ingen glömd!

Idag uppstod ett litet missförstånd mellan husse och mig. Min husse blir så arg på datorn ibland. Då brukar matte gå dit, och efter en stund lugnar husse ner sig. Mitt problem är, att jag inte riktigt fattar när det där händer, för om jag visste det, skulle jag inte tassa dit just då. 

Idag kom jag tydligen olämpligt, för när jag jamade att jag var hungrig, var husse irriterad och gick till dörren för att släppa ut mig. Han ville koncentrera sig, sa han. Turligt för mig, så var matte där, och inte kan hon mycket jamiska, men jamet 'mat' har hon lärt sig åtminstone. När hon tolkade det till husse, började han skratta och glömde att han var arg. Bra, va?