När jag ville vara i någon annans päls

Det finns tillfällen jag helst skulle velat vara i någon annans päls. Som igår, till exempel.

Husse låg i sin säng och läste, och jag gjorde honom sällskap i mattes säng. Vi hade det lugnt och skönt. Då kom Piff och ville vara med, hon också. På sedvanligt sätt kröp hon in under överkastet nånstans vid huvudändan på sängen. Det gick en liten stund, och jag hade nästan somnat, när jag observerade något märkligt. Mattes kudde började röra på sig!? Och inte bara det, den höll på att falla ner över mig! 

Självklart måste detta mysterium undersökas! Jag reste på mig och kikade försiktigt bakom kudden. Såg ingenting. Alltså måste jag ta undan överkastet för att kunna se ordentligt. Det var ett stort misstag!! 

Ut rusade en tvärilsken Piff, skrikande otidigheter till mig. Inte nog med det. När hon fått ur sig det värsta kom nästa chock. Puff kom rusande, ställde sig mot sängen, funderade en liten stund. Sen kom högern, och jag fick mig en smocka rakt i nyllet. Efter det följde det jag tycker är allra värst: Det gemensamma påhoppet. Den som haft två ilskna kattfröknar på ryggen vet vad jag jamar om. 

Lyckligtvis blev de båda två bråkstakarna utvisade efter denna fula tackling. Matte stängde dörren med dem på andra sidan. Husse och jag fick ligga kvar och njuta av stillheten. Jag hörde minsann hur både Piff och Puff skrapade på dörren för att komma in till mig. Tji fick de!

Men jag ska nog inte undersöka bakom vältande kuddar någon mer gång.