Välkommen att tassa in...

God vän är alltid välkommen!







måndag 15 augusti 2016

Inte vet jag?



Jahajam, nu ska det dansas igen...?

Inte vet jag hur ni brukar hälsas på, men min vardag kännetecknas numera av denna lika märkliga som påfrestande ritual? Varje gång jag kommer in är det samma sak. Lisa kommer i vild galopp och ger mig en rak höger. Varpå jag svarar med samma mynt. långt har jag kommit i alla fall. 

Men sen uppför hon nån slags mystisk dans framför mig, samtidigt som hon låter väldigt ynklig? Klart förvirrande! Jag vet inte vad jag ska tro? Det är förstås uträkningen med det hela, för rätt som det är hoppar hon på mig. Jag försöker springa undan, men hon hänger efter. Kan ni tänka er, jag blir jagad i mitt eget hem! Har inte hänt sen Piff och Puff gaddade ihop sig mot mig, men det är många år sen nu. Och de var ju två, dessutom rätt stora katter, att fly då var rätt befogat. Men att jagas av en liten mygga...

Matte säger att jag måste sätta henne på plats, och jag gör mina tappra försök. Men det är inte lätt för en vanlig, lugn kille när det kommer en så viljestark och livlig tjej in i ens hus!


 

12 kommentarer:

  1. Oj, oj, oj, du har verkligen tassarna fulla Gustav! I just det här fallet måste jag jama att matte har helt rätt, du får ta i med hårdtassarna och visa vem som bestämmer. Sen får du trösta dig med att hon kommer att lugna ner sig. Bosse och Mårrgan var likadana när de var små och jag hade 2 (!!) att sätta på plats. Fast fördelen var att de underhöll varandra mycket och lät mig och Wilma vara ifred. Då kunde man busa med dem när man själv ville.
    Ni kanske skulle skaffa en lekkompis till myggan så du får lite lugn och ro?
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag HAR tuffat till mig litet. Först var jag mest chockad över vad som hände, men nu tar jag fram högertassen litet då och då. Men lätt är det inte, för jag ser ju att det är en unge, och det känns inte naturligt att dänga upp henne?
      Nån mer unge tror jag inte det blir, jag får nog vänta på det där "lugna ner sig"!

      Radera
  2. Den så kallade DANSEN ser väldigt mysko ut, vi fattar ingenting förutom att RackarLisa är en liten, mycket busig sötnos, hihi ��!Du får nog fortsätta att tassa till henne tills hon fattar.
    .,,,,
    förhoppningsvis??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så där gör hon HELA TIDEN! Men bara mot mig! Liten och busig kan jag hålla med om. Sötnos får stå för dig! ;-)
      Klart jag ska tassa till henne efter förmåga, det SKA jag!

      Radera
  3. Jam förstår precis hur du känner dig. Det är mer än en gång som jag fått tassa till Viska när hon inte låter mig vara ifred. *mutter*
    /Tindra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det så? Då känner jag mig inte fullt så ensam om det här!

      Radera
  4. Jamar som ovanstående, du måste sätta myggan på plats och visa vem son är katt i huset.
    Förstår att det inte känns bra att använda tassarna i o med att hon är en liten tjej, men ibland har nöden ingen lag.
    Hennes dans förbryllar mig också, kan det kanske vara Flamenco hon dansar för dig?
    Och bjuder upp dig till dans?

    Ozzy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan tro att jag försöker och försöker! Hur kan hon tro att HON är chef här? Flamenco, är det nån slags lurifaxdans? I så fall är det nog den hon dansar! Efter krumbukterna kommer anfallet, men det är INTE en dans hon bjuder upp till, det kan jag jama! Gissa om jag är tacksam så länge som det är ute-väder!

      Radera
  5. Det är inte så lätt att få en lillasyster med andra behov av de du har. Kanske skulle du jama med matte om att skaffa ett litet syskon till myggan så du får vara ifred?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En till mygga? Tänk om det blir som med Piff och Puff = 2 mot 1?! Än så länge går det ändå rätt bra, jag får en hel del egentid. Men vi får väl se när jag måste vara inne längre...

      Radera
  6. Jamar med de andra: du får sätta ner tassen! Tror det lugnar sig om ett tag och att ni kan ha det riktigt bra tillsammans sen.Nosbuffar

    SvaraRadera