Evighetsarbete

På detta arbete finns inget slut

i ur och skur måste jag ut

Det ska gnidas och sprutas så alla förstår

vem som över hela Området rår!

Mitt!

Min kära trappa!

Min alldeles, alldeles egna!

Aldrig får någon annan komma och göra anspråk på dig! Här ska minsann säkras upp med Gustav-doft, så ingen får för sig något. Det här är MITT hus! Förstå det, inkräktare!

Har arbetat undan

Efter min långa semester börjar jag nu komma ikapp med jobbet här hemma. Det är minsann mycket arbete med att tassa runt och markera Mitt Område igen! På ett flertal ställen har illasinnade försökt sudda bort de gällande gränserna, vilket förstås är helt oacceptabelt. Men nu tror jag att ordningen är återställd, åtminstone på viktigaste platserna. De närmast öppningarna. Inkräktare måste hejdas direkt. Har därför särskilt bearbetat en liten enbuske, som står mycket strategiskt, precis innanför infarten till min tomt.

Det har varit ganska varmt och skönt i helgen, även på kvällarna. Passade mig perfekt! Musjakt bedrivs som bekant bäst när det är mörkt. Mina människor fick därför vänta litet på att jag skulle ha tid att komma in och lägga mig. Men jag kan nu meddela att mus-knaprandet i väggarna har upphört. Det var något jag ville ha åtgärdat, för när jag väl lagt mig att sova för natten, vill jag sova ifred, utan att störas av irriterande möss.

Skönt att allt verkar ha återgått till det normala igen.

Har jag gjort bort mig (nu igen)?

Som en del av er känner till har jag, förutom mina vanliga göromål, också ett ansvarsfullt arbete som kundmottagare här hemma. I morse stod jag beredd att välkomna en av mina trevliga kunder. Efter sedvanlig ceremoni med benstryk och några buffar lät jag honom komma in till husse.

Jag hade ingen lust att följa med in. Deras möten brukar vara totalt ointressanta, för att inte jama trista. Bara prat, och ingen mat. Så jag tassade iväg för att göra en besiktning av hans bil. Gjorde en noggrann kontroll runt om. Framme vid motorhuven var jag extra noga. Kände helt tydligt lukten av något oönskat där. Någon hade saboterat den märkning jag utfört av bilen vid föregående besök. Detta kunde jag naturligtvis inte tillåta! Vände alltså baken till och tog i ordentligt. Inga halvmessyrer här, inte! 

Då såg jag i ögonvrån hur kunden stod och tittade på mig. Hans besök hos husse hade blivit väldigt kort. Han såg inte ett dugg tacksam ut? Förstod han inte vilken ynnest det var att hans bil blivit invigd som min egendom? Eller?

Och så har jag fått en award av Livet på landet, vilket jag höjer svansen och tackar så mycket för! Man kan nog aldrig få för mycket av uppskattning! Tack så jamars mycket! Nu har jag sett att många av mina vänner har fått awarden, och jag tycker att alla är så fina kompisar, så var och en av er får en award av mig. Ingen nämnd, och absolut ingen glömd!