Jag låg och sov djupt och alldeles ljuvligt i mitt magiska hörn i växthuset, när matte klampade in. Lät mig dock inte störas. Med ständig jour noterade jag naturligtvis hennes närvaro, men fortsatte min sköna sömn. Döm om min upprördhet, när hon utan vidare börjar lyfta mig! Åtminstone var det vad hon försökte. Självklart gjorde jag mig så tung och oformlig som möjligt. Inte hade jag någon lust att bli bortforslad så abrupt mitt i min eftermiddagslur i bästa hörnet.
I kraft av sin storlek vann hon givetvis. Igen. Men jag kan jama att jag var sur på henne. Hennes ursäkt att det började bli kallt, och att hon måste stänga där, imponerade inte på mig. Hon kunde gott ha stängt, och sedan kommit och kollat litet då och då om jag sovit klart. Som protest stannade jag kvar ute jättelänge på kvällen, så att hon inte fick gå och lägga sig när hon ville.
Där fick hon allt lång nos!
Inlägg
