Idag är det ett år sedan jag blev hämtad till mitt egna hem av min nya matte och husse. Ett år av ständigt pågående uppfostran, måste jag jama. Vem som uppfostrar vem, det har vi nog delade uppfattningar om, människorna och jag? Ibland låtsas jag till exempel gå med på att deras fötter, ben och händer inte är jaktbyten. I stället buffar jag på dem och gör mig till. Har jag tur ramlar det ner en godisbit då. Sånt lär man sig ju, och jag är inte dum! Sen vill jag ju väldigt gärna bitas litet kärleksfullt, men det verkar helt omöjligt att få dem att acceptera?
Men på det stora hela är jag nöjd med att få bo här, och med litet mera tid ska jag nog få bättre ordning på människorna också!
Inlägg
